Tag Archives: Om värme

Om främlingar & blyga små band

Och jag finner mig stanna uppe långt inåt småtimmarna. Vi skrattar och berättar och jag tröstar den människa som för bara ett dygn sedan var mig en total främling. En total främling som råkade hamna vid skrivbordet bredvid mitt. Som tog mig under sina vingar en förvirrande dag på ett nytt jobb. Och jag tittar på honom med nyfiken blick. Undrar vad det är som gör att jag sitter här nu. I mörkret, i natten och pratar med honom via skärmar. Vad det är som får mitt hjärta att blöda när han berättar att han just samma kväll brutit med flickan han älskar. Flickan i Australien som just varit orsaken till att han lagt hela sin lön på flygbiljetter till sommaren. Och vi skrattar högt åt livets ironi tills vi nästan gråter.

Vad det än är så är det något väldigt fint med det hela. Att två för varandra nästan okända människor ändå kan ge den andre något. Att det ibland bara räcker att sträcka ut en tröstande hand. Dela med sig och visa omtänksamhet. Och jag ser honom titta på mig med glansiga ögon. Tacka mig för att jag lyssnat trots att vi inte känner varandra. För att jag lånat honom styrka och fått honom att skratta. Det är så fint att hela mitt bröst fylls av värme. Glädje. Medkänsla.

Det är då det knyts. Det där lilla, blyga bandet som inte riktigt går att förklara men som jag vet betyder att från och med nu kommer jag aldrig riktigt sluta bry mig. Och kanske är det fånigt. Dumt och banalt. Men dom där små banden förgyller mitt liv. Dom där små banden ger regnbågar färg.

10 kommentarer

Filed under Uncategorized

One, but not the same

– Men du är ju jätteflirtig!

– Vadå? Det är ju du med!

– Mm… Men det är okej att flirta.

– Ja.. Det är det faktiskt.

– Allt handlar ju bara om hur man gör det.

Och så tittar vi på varandra och skrattar. Och i mitt bröst bubblar värme och ömhet när jag borrar ned huvudet mot hans halsgrop. Det är magi. Det där med att han alltid luktar så fantastiskt gott. Och där ligger vi två, som fastklistrade vid varandra. Två öar som blivit en, utan att ha förlorat sin identitet. Ibland är det däri svårigheten ligger. Men inte för oss. För vi är precis som förut, men tillsammans. Och den här gången är det svårigheten som får ge vika.

7 kommentarer

Filed under Uncategorized

Maslows apa suckar lyckligt

Jag älskar dom där sista minuterna innan sömnen. Dom där sista minuterna då jag är fullt medveten om hur hans kropp formar sig efter min. Då jag trycker hans arm mot min bröstkorg och mina läppar mot hans hud. Det där sista, djupa andetaget jag tar innan jag faller bort i dvala, då jag drar in hans doft och släpper ut en sista avslappnad suck. En lycklig suck som tyder på att jag äntligen, äntligen funnit det där jag så länge behövt. Sökt utan att söka. Närheten. Ömheten. Värmen. Tryggheten. Allt det där jag aldrig någonsin behöver tvivla på, aldrig behöver gå utan längre.

Jag skrev en gång ett inlägg om Maslows lilla apa. Om hur det alltid varit närhet och ömhet jag saknat den tiden jag varit singel, om hur jag sökt mig till den där jag fått den och om hur jag nästan tynar bort i brist på den.. Det märks så väl att Mowgli är uppvuxen i djungeln, uppfostrad av stora snälla, björnar och svarta, kloka pantrar och kärleksfulla vargar. He keeps the little monkey happy. Och jag vill aldrig nånsin leva utan hans närhet.

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

Om bara några dagar

Jag drömde om dinglande ben i Göta Kanals vatten. Om sjöarna och träden bland vilka jag växte upp. Om bar hud mot hästarnas varma kropp och lukten av blåbär och kantareller och ljumma vindar. Jag tror att jag har lite hemlängtan. Inte mycket. Inte så att det egentligen betyder någonting. Men en del av mig kommer alltid att längta efter sjöar och skogar och gröna fält. Och en del av mig kommer alltid att värka när jag inte kan träffa mina nära närhelst jag vill.

På torsdag träffar jag familjen igen. Det kommer att bli fyra dagar av skratt och gråt och kramar och pussar och kärlek och grillat och nybakat och djur och sång och bad och vänskap… Min syster kommer att springa ut vitklädd, mamma och mina mostrar kommer att gråta, jag kommer att kämpa emot och skratta bort och pappa kommer himla roat med ögonen och vissla hela dagarna. Min bror kommer att retas, min yngsta bror kommer att skratta högt och jag kommer att sitta vid pianot och sjunga som vanligt. Och allt kommer att kännas precis så enkelt och varmt som det alltid gör när jag kommer hem efter en tid borta.

Det gör mig så glad att jag nästan gråter. För utan min familj är jag ingenting. Och nu räknar jag timmarna…

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

Om varma kroppar

– Baby..?

– Mhm..?

– Varför är du alltid så varm och jag så kall?

– Det är för att jag ska värma dig.

– Är det?

– Mm, så är det.

– Åh…

Och när vi ligger där efter våra långa dagar på jobbet tänker jag att det är himla fint det där. Det där med att komma hem till någon som värmer en och som alltid är glad att se en. För att citera en tidvis klok Mowgli:

– Det är så skönt att veta jag får träffa dig efter jobbet varje kväll.. För då vet man liksom att varje dag slutar bra.

Kärlek ba. Så himla mycket.

4 kommentarer

Filed under Uncategorized