Etikettarkiv: Blondie

Friends are kisses blown to us by angels

Och så äntligen har vi tid för varandra. Det känns som en evighet sedan när vi skrattandes kramar om varandra i hallen. Blondies ögon glittrar sådär varmt och vackert som vanligt. Hoppetossas lite hesa skratt får mig att le som vanligt. Och det är så fint att allt är som vanligt fastän så mycket förändrats sedan vi senast hade ordentligt med tid för varandra. Hoppetossa har slutligen brutit med sin kille och plötsligt har vi alla gått från förhållanden till att sitta som singlar i mitt kök över två flaskor vin och hundratals frågor utan svar. Men vi har varandra. Vi har varandra och våra flaskor. Och just nu behövs faktiskt inget annat.

Annonser

6 kommentarer

Under Uncategorized

#12 – Om mina väskor & avslutade eror

Jag tycker om väskor. Har alldeles för få efter flytten från mina soliga öar. Mowgli skulle nog inte hålla med. Han tycker inte om att de har för vana att bosätta sig på hans soffa. Och alla grejer sen! Men han förstår inte. För hur ska han väl förstå kärleken till väskor när han inte vet att de rymmer ett helt livs minnen och överlevnadskit? Hur ska väl han förstå hur viktigt det är att en väska är just precis så glupsk som mina?

Om han förstod att mina väskor och deras innehåll räddat mig både en och två och femton gånger, ja då kanske skulle han förstå varför jag inte har något emot att de breder ut sig på soffan ibland. För i mina väskor kan man hitta det mesta. Somliga ting finns alltid där. Som ett enorm pennfack med alla färger man kan önska. Och mp3:n, den noggrant dekorerade kalendern, tamponger, alltid ett läppstift in case of spontana studentpubar, nycklar, tuggummin, halstabletter, kameran…

Om han dessutom förstod vilka minnen dessa väskor rymmer.. Hur den lilla, svarta med guld-och silverflätade detaljer påminner om första shoppingrundan med Hoppetossa och Blondie på Beyond Retro. Hur den gör mig glad bara genom att finnas. Eller hur den stora, vita med svarta döskallar på, tar mig tillbaks till Menorcas hippiebutiker. Den köpte jag på rea, nästan exakt två veckor innan jag lämnade ön. Och den får mig alltid att tänka på Perrita. Min senapsgula väska, den som är trasig lite överallt nu, den köpte jag på Mallorca. 4 euro kostade den på rean som var på rean. Och den har varit med runt hela Mallorca, på varje strand. Och den får mig att minnas hur bra vänner jag och Peng-Yeu en gång var. Den tiden är verkligen över nu, men jag minns den fortfarande med glädje.

Jag har historier att berätta om varje väska. Därför kommer de alltid ha en särskild plats i mitt hjärta. Precis som alla småprylar jag sparat under åren. Jag är sådan. Sakerna jag äger är inte extravaganta. Inte dyra eller alla gånger överdrivet vackra. Men deras värde är större än någon utomstående kan förstå. Och så kommer det alltid vara.. När varje era är över och en ny tar vid – jag kommer alltid ha mina minnen.

2 kommentarer

Under Uncategorized

Om en kväll på Underbara Bar

– Det var lite bättre än att gå ut och springa va? frågar jag leendes.

– Ja.. Okej – helt klart bättre! skrattar hon så att ögonen glittrar.

Och jag skrattar jag med. Åt hur hennes blick naglar sig fast vid den blonda killen på scen. Åt hur hon ler och får gåshud av raspet. Precis som jag. Det krävdes övertalning. Men hon kom till slut, Syrran.

– Mowgli verkar ju helt super! ler hon. Insvepta i en stor röd filt står vi i duggregnet, Blondie och jag. Jag har svällt upp och blivit stoltaste tuppen i stan. Berättar för henne att Mowgli gillar henne också. Utan att han sagt det till mig. Jag bara vet. Och dessutom är Blondie omöjlig att inte älska. Och det handlar inte bara om hennes milslånga ögonfransar och himmelsblå ögon.

Och där vi sedan dansar mitt i det bubblande folkhavet kastar jag då och då en blick åt Mowglis håll. Där han sitter på trappan, omgiven av tjejer. Dom skrattar och ler och jag skrattar åt hur han puffar på Syrran och säger något roligt till Peruanskan och pussar Kusin Vitamin på kinden. Och hjärtat dansar med i mitt bröst, euforiskt. För han är verkligen fantastisk. Och jag älskar att jag inte ens behöver försöka övertyga mina vänner. För dom ser det ändå. Utan min påverkan.

Det är en fantastisk kväll. Vännerna. Mowgli. Musiken. Isak Strand. Och jag.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Om sådant man tänker på en fizzy tisdagskväll

Det är mörkt och kallt och huvudet känns alldeles rusigt. Som om någon hoppar neon-studsmatta därinne och samtidigt äter det där pulvret som blir alldeles Fizzy när man lägger det på tungan. Men det är fint. Riktigt fint till och med. Att ha blivit fizzy och rusig tillsammans med Hoppetossa och Blondie och alla dom andra. Sådär mitt i veckan. Igen. Dom får mig att känna mig fizzy även i nyktert tillstånd. Hade jag inte föredragit killar så hade jag nog blivit galet förälskad. Det är jag redan, i deras sprudlande personligheter och varma äkthet. Och i Blondies ögon – hon har de längsta äkta ögonfransarna jag någonsin sett!

Och jag funderar på det där på vägen hem. Men mest av allt funderar jag på Mowgli och mig. På hur otroligt det är när det känns som om varje cell av min varelse skriker efter hans närhet. På hur fantastiskt det är att komma hem sent på kvällen och dimpa ned jämte en varm kropp som får hjärtat att sjunga. På hur fint det är att han låter mig vara som jag är. Bra dagar. Dåliga dagar. Han står där, stadigt som en klippa och väntar in mig.

Och strax innan jag somnar tänker jag på det där samtalet med sparven för längesen. Så mycket har förändrats sedan dess. Mowgli har förändrat mig, utan att sudda bort. Hoppetossa, Blondie och dom andra har förändrat mig, allting runtomkring. Och kanske var det just vad jag behövde. För att känna att jag hör hit. Även om saknaden aldrig avtar från mina älskade solöar. Även om jag aldrig glömmer mina nära därborta.

Men jag hör hit nu. Äntligen.

22 kommentarer

Under Uncategorized