Om små änglar


Idag har vi bytt platser, hon och jag. Hon den där flickan på pendeltåget med rödkantade ögon och vilsen blick. Jag räckte henne en servett, ett leende då. Önskade jag kunnat göra mer.

Idag har vi bytt platser, tänker jag och stirrar ut i det svarta som passerar tunnelbanans fönster. Och jag gör vad jag kan för att lugna mitt rusande hjärta. För att tänka på något annat – men det fyller hela mig. Mer än jag någonsin föreställt mig fylls jag av sorgen. Sväljer hårt och håller andan.
Idag har vi bytt platser. Och liksom hon gjorde då, på pendeltåget en gång, överrumplas även jag.
”Är du ledsen?”
En liten, främmande flicka i neongul väst tittar på mig med rynkad panna. Och jag gör ett försök att le, att säga något. Men orden sviker och jag måste titta bort. Så känner jag den. Den lilla, späda handen som under tystnad tar min, försiktigt.
Så sitter vi, bara någon minut, men likväl en evighet. En ensam tår faller och jag håller andan igen. Håller ihop så gott jag kan med flickans hand i min. Och inom mig tackar jag för den lilla ängel som sändes mig när Gud valde att ta tillbaka en annan.
Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Om små änglar

  1. Änglar gör så. Kommer när man minst anar det men ändå behöver dem mest. Bra att hon hittade dig.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s