Om det där med bloggcrushar


I soffan sitter vi uppkrupna och jag känner fnittret leka kull i min hals. Känner livet i mina ben och styrkan i mitt hjärta. Inte ens tentan som tålmodigt väntar rör mig i ryggen, trots att det bara är två dygn kvar tills deadline och jag inte skrivit ett ord. Själen är lugn nu. Hemma. Där med min hand på hans bröstkorg.

Jag tror bestämt jag börjar få en liten bloggcrush på honom, skrattar jag när vi sitter där och tittar på videobloggarna.

– Meh… Och så ett litet skratt.

Men tystnaden blir med ens så talande att jag inte kan låta bli att vända på huvudet och försöka skymta hans blå. Och så plötsligt har det kullat mig – fnittret. För det når ut och växer till ett högt skratt ända ner från magen.

– Blev du lite svartsjuk!? 

Mmnneeejoo… Men han är ju så mycket snyggare än mig ju! Försöker han tränga genom ljudet av mitt skratt. Och jag skrattar ännu mer. För jag är inte dummare än att jag förstår att Mowgli längtar efter den dag hans träning gett samma resultat, trots att hans kropp idag är det vackraste jag vet.

 – Men han är ju bara en snubbe från TV som driver en blogg! 

– Du! Vi vet båda vad som hände sist du hade en bloggcrush

Touché, tänker jag. Och värmen i mig växer starkare, når ända ut i fingertopparna tills jag fullständigt exploderar av skratt. För han är så fin, min Mowgli. Som är helt okej med att jag ränner runt med mina manliga vänner över stan och aldrig försöker begränsa mig. Och som reagerar på en fånig liten kommentar om en crush på en kille känd från TV, som råkar ha en blogg.

 

 

 

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “Om det där med bloggcrushar

  1. Ni är fina tillsammans. Är så himla glad för er skull. 😀

  2. Kärlek är som bäst när man inser hur lätt det är att förlora den. 🙂

    Läser du och Mowgli varandras bloggar?
    Jag försöker uppmana min sambo att skriva (mer än ett enstaka gästinlägg på min blogg om hur vi träffades) men han verkar inte så sugen.

    Och han läser helst inte min blogg, han sa någongång att han inte ville ta någon ‘genväg till mitt inre’.
    Jag köpte det argumentet. 🙂

    • Ja det är nog så 🙂

      Jag å Mowgli träffades ju genom att vi läste varandras bloggar, så ja 😉 men nu har ju Mowgli lagt ner bloggandet sen en tid tillbaks, vilket jag ibland tycker är jättejobbigt. Mycket för att det var så skönt att läsa och förstå honom på ett helt annat sätt än bara genom att prata. Både han och jag har nog ibland lättare för att kommunicera och verkligen få fram vad vi menar genom att skriva det. Inte alltid, men ofta. Jag kan personligen ha väldigt svårt att formulera vad jag känner där och då i stridens hetta – att skriva reder ut saker både i min hjärna och jag tror att i hans med ibland. Sen kan det vara ett fantastiskt fint sätt att visa sin kärlek på – och fö bekräftelse genom 😉

      Men jag köper också din misters argument 🙂 alla funkar vi ju olika.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s