Ain’t it funny…


Så kommer då orden jag väntat på. Jag tänker jag borde varit mer mentalt förberedd – ändå är det som ett slag i magen när jag inser att jag faktiskt förlorat ännu en vän till det där jävliga. Eller åtminstone rätten att spontant höra av mig. Rätten att skicka ett sms och fråga hur han mår, eller kommentera bilder på Facebook. För vad?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag HATAR svartsjuka! Jag HATAR bristen av ryggrad! 

Annonser

11 kommentarer

Filed under Uncategorized

11 responses to “Ain’t it funny…

  1. Jag HATAR också svartsjuka… mest min egen. Usch! Ja, du vet ju allt… Men har blivit SÅ mycket bättre. *superstolt tjej* A har inte ens märkt av den på månader. Jag tror att jag kan gissa av ditt inlägg vad som hänt – så himla trist! Att inte kunna få behålla en vän pga en svartsjuk partner… 😦 Puss

    • Jopp.. Så är det. Och du gums, du är megaduktig! Vet hur jobbigt det varit och är så väldigt stolt över dig! Inte alla tar tag i skiten, så du ska fanimej vara stolt över dig själv du med! LOVE U!

  2. Svartsjuka är bra konstigt, det visar ju egentligen bara att man inte litar på den man är tillsammans med. Kanske dags för såna människor att prata med sin partner och reda ut om det verkligen är meningen att dom ska vara tillsammans. Det ska ju finnas där från början. Suck. Ja, hoppas att dom lär av sina misstag. Eller nåt.

    • Jaa… Det anser jag med. Men det är synd det ska gå så långt att man inte kan vara vänner ens (och SÅ ofta träffas vi ändå inte med tanke på avståndet, utan hörs mest av lite då och då). Oh well…

  3. Svartsjuka är lite mer komplext än så är jag rädd… *speaking from experience* Jag har faktiskt alltid litat på min karl som jag har ett förhållande med idag, men ändå var jag extremt svartsjuk. Jag sa alltid att det ”måste bero på att jag inte litar på honom – att något är fel”, men jag har (faktiskt genom både KBT och psykoterapi) fått lära mig att det inte riktigt är så ”enkelt”. Men oavsett anledning, så måste man ta tag i det där. För fy FAN rent ut sagt, vad svartsjukan ställer till med… (ett exempel på SJUK och OSUND svartsjuka här: http://furysorrowlove.wordpress.com/2011/07/20/cause-this-is-a-battle/)

  4. Svartsjuka är en ful besökare. Jag tror inte någon välkomnar den. Det borde utlysas sorg var gång den kommer på visit. Kanske skulle man då lära sig att förstå vad den bringar. 😦

  5. mh

    Nu säger jag inte att jag går runt och är svartsjuk eller att jag önskar vara föremålet för den men jag tror det finns svartsjuka som gör gott. Är fullständigt medveten om svartsjuka som INTE gör gott.

    Jag talar givetvis för mig själv nu bara men jag har hellre någon som sticker ut lite ur mallen eller ptja, visar lite mer svartsjuka än någon som inte gör det.
    Det må låta konstigt, och det gör det, även nu när jag skriver det men, jag tror att den typen av svartsjuka bidrar till att man inte blir allt för bekväm med varandra och ev. tar varandra för givet. Givetvis är inte svartsjuka prioriterat i ett förhållande, iaf inte i min värld, det finns tuuuusen andra saker jag hellre ser manifesteras framför mig av en partner.
    Men; Det verkar som om människor tenderar att fokuserar allt för mkt på att vi ska vara civliserade och att ”allt ska vara okej” men jag tror inte det är så enkelt. Vi människor är inte så civiliserade som vi vill tro och, alla tycker inte ”allt är okej” och om man nu ska vara det måste det ske på bekostnad på varenda nyans?
    Tror inte det.

    Med det sagt; intressant inlägg.

    Kram på dig

    • Jag tror absolut att det du säger har en poäng – MEN för mig är och har svartsjuka alltid inneburit något ont. Att bry sig om vad ens partner gör och att inte ta varandra för givet har för mig absolut INGENTING med svartsjuka att göra. Det handlar mer om att vara rädd om och uppskatta det man har. Svartsjuka för mig är just inget annat än en sjuka som blir svartare ju större den blir. För mig finns det ingenting sunt med svartsjuka. När svartsjukan sätter in har man slutat att lita på sin partner (eller sig själv – vilket jag ofta tror kan vara fallet) eller så ligger där annat gammalt skit och skräpar i ens emotionella ryggsäck och på något sätt får det så mycket plats i ens liv att det påverkar hur man lever i sin relation.
      Jag skulle själv börja undra om min snubbe verkligen tyckte om mig om han var okej med precis vadsomhelst. Gränser måste finnas, men det tror jag mer handlar om att ha en sund relation där det finns en ömsesidig respekt. Allt är absolut inte okej – men som sagt, för mig är det inte detsamma som svartsjuka. ALLS.
      Men jag förstår helt och fullt vad du menar.

      Kram!

  6. Mh; Jag håller med dig fullt ut – lite svartsjuka får det gärna (måste det?) finnas! Så länge den är sund, såklart. Jag tror att varje person vet precis när den är sund eller inte. Svårigheten ligger i att förändra ett sjukt beteende. Jag trodde ALDRIG att jag skulle lyckas. Jag försvarade och motiverade VARJE tanke och VARJE aktion. Skitjobbigt.

    Så som vanligt säger jag; WORD till Mh!

    • Baby, vill bara påpeka att jag trott på dig och på förändring hela tiden vi känt varandra. Du är en stark jävel, det har jag vetat ända sen jag började få ett hum om vem du var, och starka jävlar har alla möjligheter i världen att ta sig upp ur skiten. Det tar lite tid ibland bara 🙂 Puss finaste hermanita!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s