Om den stora väntan – del 2


Jag ser henne inte så ofta längre. Det är underligt hur det fungerar med det där när man tänker efter. Hur kommer det sig att vi ses mer sällan nu när vi bor ihop, än när vi bodde mil från varandra? Men ikväll är hon alltså hemma. Vrider om nyckeln och ser en hög av ångest ligga i fosterställning på hennes säng. Ångesthögen, det är jag det. Hon frågar hur jag mår och jag gör mitt bästa för att le ett leende som ser någotsånär äkta ut. Och möts av svarta, skeptiska ögon. Jag vet jag inte lurar någon med mitt leende. Jag vet jag osar av så mycket ångest att hela lägenheten stinker och behöver saneras. Så mycket att stanken når ända till min mor som 32 mil bort ringer mig mitt i nätterna för att höra mig ljuga om hur jag mår. Men jag vet inte vad annat att göra än att le och låtsas som ingenting. Det är ju så det måste bli nu.

Ändå sitter vi där en stund senare med glansiga ögon. Nåväl, hennes är glansiga. Mina rödgråtna. Och sängen en enda salt vattenpöl. Mellan hickan och hostan och snörvlandet utropar jag förtvivlat att jag inte vet vad jag ska göra. Att jag inte vet vart jag ska ta vägen med allt som gör ont. Och att jag inte står ut med mina tankar. Och där sitter hon, så sval och uppgiven.

– Jag vet, säger hon och ser ut i tomma intet. För det spelar ingen roll vad dom säger, eller vem man träffar, eller hur ont det än gör eller hur destruktivt det än är… Man väntar ändå. 

Och där sitter vi återigen. I samma båt hon och jag, men ändå inte alls. Precis som vi gjorde den där natten vid gungorna. Med våra trasiga hjärtan bultandes i kupade små händer och älskar så mycket att vi förblöder. Och väntar på att de vi älskar en dag ska plocka upp dom innan de slutar slå. Innan allt blod är förlorat och inget längre går att rädda. Innan allt är försent.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Om den stora väntan – del 2

  1. Jag ställde nyligen frågan om vi verkligen behöver de stora känslomässiga resorna vi gör nu när vi t ex inte längre måste bli skräckslagna för lejonet och därför blir försiktiga. Med andra; behöver vi känslostormarna nu när de inte längre behövs för vår kamp för överlevnad. Jag kom personligen fram till att de gör det.

    Om vi inte känner och tappar fotfästet ibland blir livet trist och grått. Dina tavlor skulle inte bli så levande om du inte tillät stormarna. Jag är känner sorg över att du genomgår denna storm nu och att du tvingas rida på vågorna utan att se något slut på det. Samtidigt vet jag att du kommer ut ur detta med en ny bricka i livet, en bricka som gör dig till en människa med ännu större hjärta. Du klarar det. ♥

    • Tack Sol, verkligen. För att du alltid delar med dig av kloka ord och stöd. Du ska veta jag uppskattar det, trots att vi två inte känner varandra mer än genom det vi skriver. Tack från djupet av mitt hjärta för tiden du tar dig att skriva dessa kommentarer. Och jag hoppas verkligen du har rätt. ❤

  2. Åh satan, vad ont det kan göra att älska ibland. Jag tror att du, liksom jag, känner med hela hjärtat, hela tiden. Ibland vore det bara så mycket enklare om man kunde stänga av. Inte känna. Jag hoppas att det blir bra för dig.
    Kram!

    • Jadu vännen, vi är nog såna både du och jag. Allt eller inget liksom. Och visst vore det underbart om man kunde stänga av, men det kruxiga med det är just att om man väl lyckas stänga av helt så är det jävligt svårt att sätta på igen. Och för att stänga av helt måste man nog vara något annat än känslomänniska, det är ett som är säkert. Men lura sig själv funkar ju en tid i alla fall haha.. alltid nåt, även om det är en fånigt klen tröst.
      Stor kram till dig!

  3. Kusin Vitamin har så rätt så rätt… på något sätt kommer man alltid att vänta.

    *Sänder en stor kram till er båda*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s