The fall


På One Tree Hill gifter sig Brooke med sin Julian. Och jag gråter floder. Lite för att Lucas inte är där och jag liksom tycker det känns som en besvikelse. Lite av skratt för hur söt den typ 8-årige bestmannen är när han håller tal. Men mest för att jag överväldigas av mina egna minnen. Den serien har en förmåga att framkalla minnen som ingen annan.

Brooke får en skiva av Julian – ”The moment I fell in love with you” – och plötsligt finner jag mig minnas de ögonblick då jag föll. Sådär handlöst och utan kontroll. Två gånger har det hänt, på riktigt. Två gånger, och jag glömmer aldrig..

Gitarristen. I solen, vid Vänern, på en parkbänk. Sommarlovet började närma sig slutet. Från det ögonblicket vi var ute på en inofficiell dejt och han tappade sin glass i mitt knä och höll på att skämmas ihjäl. Från det ögonblicket var jag hans. Och jag förstod det inte ens, men jag förstår nu. Alla dessa år senare.

Och så du såklart. Det tog inte lång tid innan jag förstått jag fallit. Ännu mindre tid för Kusin Vitamin att skrattandes förklara för mig att jag var ett hopplöst fall. Att du redan flyttat in i huvud och hjärta, innan jag haft nåt att säga till om. Men jag föll nog redan den där första helgen egentligen. Och varje dag efter det och fortfarande. För din mjukhet och din värme. Ditt säregna skratt och dina stora händer. De ljusa, uttrycksfulla ögonen och doften av din hud. Din öppenhet och genuinitet. Och din bröstkorg. Gud, jag har alltid fascinerats så av din bröstkorg – det är den tryggaste platsen på jorden. Så ja… När du klev in i mitt liv förlorade jag kontrollen.

Det är märkligt det där med hur man faller. Och märkligt hur man ibland blir så rädd att man gör allt man kan för att stanna upp på vägen, sluta och få tillbaks kontrollen. Och märkligast av allt är att man ändå inte kan kontrollera det alls..

Minns ni när ni föll?

Annonser

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

4 responses to “The fall

  1. Om jag minns… Just idag, två år efter det att jag föll, känns det som om det vore igår…

  2. Jag minns, och jag faller fortfarande varje gång han ser på mig, eller tar mig i sin varma famn …

    Minns också när ni föll .. Det var Ni två mot världen …

    Och jag vet att du kommer falla igen .. 🙂

    Knus & klem!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s