Om trasiga hjärtan och bristande knoppar


Så möter jag på min väg ännu ett trasigt hjärta. Med det skälvande hoppet som krampaktigt håller fast, trots att där kanske inte finns något att hålla fast vid längre. Så många har jag mött att jag ibland undrar om det är därför jag finns. För att se dem. För att lyssna. För att samla upp dem alla så gott jag kan och lägga dem i en korg med sammetsmjuk botten. Och kanske kommer jag aldrig kunna trolla. Ta bort allt det där onda och vassa och hotfulla. Kanske kommer jag aldrig kunna laga dem helt, ens om jag försöker. Men kanske finns jag till för att hjälpa dem en bit på vägen. För kanske om jag börjar, om så bara obetydligt lite, så får de vila och finna styrka att ta vid där jag inte kan. Jag tänker så ibland. När jag möter trasiga hjärtan.

Det trasiga hjärtat och jag sitter där på varsin grön stol och dränker sorger och besvikelse i vin. Skrattar tappert åt det onda och viftar med händer. För vad finns där annars att göra när verkligheten raserar ens drömmar. Allt man kan göra är att skratta. Må så vara att där glittrar tårar i ögonvrår och värker i bröstet, men så länge man har skrattet har man något. Vi talar om sådant som är lätt som är svårt som är förvirrande som är fantastiskt. Och när vi huttrar kommer Vakten med filtar för att värma. För att vi ska förstå att där även finns bra killar, som han mjukt säger och ler. Och jag tänker att kanske är även han ett trasigt hjärta med en alldeles egen historia att berätta. Han som flyttat till storstan för kärleken som ändå inte höll. Vår alldeles egna filtvakt, som lyssnat fast han försökt stänga av. Han passar upp på oss och säger han finns just därför. För att göra vad han kan för att muntra upp. Jaha, tänker jag, han är också en sån. En sån som lagar andra för att laga sig själv. Och det är fint, tänker jag där vi dricker ikapp med det fallande mörkret.

Det är som med salladsblad det där ibland. Förhållanden. Drömmar. Livet. Sallader som blommar ut trots att man inte alltid vill och trots att man gör allt i sin makt för att hålla ihop de sköra, gröna bladen. Så man tejpar och snörar och konserverar och håller det i sina händer. Tror att man lyckats i samma stund som man blundar för allt det man inte vill se. Och så vaknar man upp en dag och inser att det inte räckte. Att den möglade inifrån ändå. Att den förr eller senare ändå inte kunde hålla så länge som man ville. Kanske var det det hon menade, Karin Boye, när hon skrev om bristande knoppar. Ont för det som växer, och det som stänger…

Trasiga hjärtan vinglar hem i natten. Ett har börjat läka, slagit rot och försiktigt börjat växa. I sin hand en korg med den mjukaste av bottnar. För man vet ju aldrig vad eller vem man möter på sin väg. Vem som behöver plockas upp. Och vem som bara behöver lite hopp. Men förr eller senare kommer de alla att växa igen. De behöver kanske bara lite hjälp på traven.


Annonser

15 kommentarer

Filed under Uncategorized

15 responses to “Om trasiga hjärtan och bristande knoppar

  1. Det är nog så, att vissa av oss har den uppgiften. Att läka andra människor lite grand. Att göra dem redo för den stora farliga omvärlden, om och om igen. Kanske inte att stoppa alla blödningar men att skänka tillräcklig förståelse, sympati, medkänsla eller helt enkelt närhet för att de ska inse att alla inte är onda, alla knappast är idioter.

    Att se dem hoppa i samma fälla om och om igen är dock jobbigt för både själ och huvud.

    • Ja, jag tror det. Och de som om och om faller i samma fälla är det svårt med. Det kommer tyvärr alltid finnas dom som inte är kapabla att hjälpa sig själva – då är det svårt för andra att hjälpa på riktigt också im afraid. Men försöka, det kan man ändå alltid göra.

  2. Jo, vissa finns för att hjälpa andra landa mjukare när världen omkring dem störtar in. Det finns i sin tur andra som håller den där korgen med sammetsmjuk botten när vi själva faller. Det är inte alltid uppenbart vilka som bär korgen, men de är å så värdefulla ändå.

  3. Cc79

    Åh, min vackraste och glittrande hermanita… Det här inlägget ska jag läsa om och om igen… Du är så vansinnigt underbar – som en liten blomma. Tack… för igår, för ALLT du är och står för. Always in my heart… Jag kände mig lite hel igår när vi satt där och lät våra hjärtan prata och ögon tappert skratta. Puss

    • Kärlek hermanita, kärlek! Tack själv, det var fint att sitta med dig där och bara vräka ur sig saker och pimpla vin och bara känna att man kan säga vafan som helst utan att det tas fel. Fin e du! Och du vet var jag finns nästa gång du behöver mig. Puss!

  4. Fina du! Hoppas att dom som har dig till vän förstår hur bra dom har det!

  5. Fortfarande med det allra vackraste av hjärtan och med ord som förtrollar och rör över alla hjärtats strängar.

  6. trasigkaktus

    Är du bekant med begreppet Månbarn? Fick det förklarat för mig av en underbar människa för många många år sedan, när hon bestämt sorterade in även mig i den kategorin. Månbarn är människor som inte riktigt kan rå för att de alltid hamnar i situationen att de plockar upp trasiga själar och plåstrar om dem. Det går inte att göra någonting åt – det är precis som du beskriver det. Människor vänder sig gärna till en med sina problem och trasigheter, och vi lyssnar lika gärna. Jag tror att du är ett Månbarn, även du.

    Hoppas att du, och även din bror, mår bra. Befinner mig i Tokyo sedan två veckor och besöker min. På fredag bär det av hemmåt :/

    Ta hand om dig!

    • Åh vilken fin kommentar! Månbarn alltså? Åh, jag gillar soundet. Det låter liksom… fint. På nåt nästan lite poetiskt, fantasifullt vis. Skönt att höra att du och bror din mår bra. Hur är Tokyo? Min bror befinner sig sedan katastrof-grejen i Korea tillsammans med sin flickvän. Han har det bra, ute o flänger verkar det som 🙂
      Ta hand om dig med fina du!

  7. Pingback: Om en lärare och en succubus | I think it's a Rainbow

  8. Pingback: Finally… | furysorrowlove

  9. Pingback: I min kropp föddes en studsboll | I think it's a Rainbow

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s