But I stretch as often as I can, my goal’s to reach your hands any day now


Han känner sig som en varböld och jag kan inte hejda mina tårar. För ibland är det svårt att göra saker rätt när alla alternativ leder till fel. Och om jag bara visste att förklara min kluvenhet skulle han kanske förstå. Att jag inte bara kan stoppa huvudet i sanden och låta allting vara. Det där nya som tidvis är så väldigt svårt, men samtidigt helt fantastiskt när det vill sig. Som verkar få honom att tro jag nu vänder honom ryggen. Men jag står ju kvar. Precis här står jag fast, men utan att kunna räcka till. Är ingen stålkvinna och kommer aldrig vara. Vänder och vrider och slår knut på mig själv. Och hur jag än försöker så verkar jag falla kort. För jag kan inte nå dom båda på en och samma gång utan att själv gå av på mitten. Inte än.

Så jag ber honom ha tålamod och får korta ord tillbaks. Och mitt hjärta går i bitar. För hur gör man någonting rätt när befinner sig på minfält?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s