Trocadero


Att stryka streck visade sig inte vara helt lätt. Inte för Kusin Vitamin. Att stryka ett stort och tjockt och rött streck över Strecket visade sig vara ännu svårare. Trots att det redan påbörjats både en och två gånger. Stora, röda streck är liksom slutgiltiga. Och det är det där slutgiltiga som gör det så svårt så länge det någonstans finns hopp om förändring. Och jag ser det i Kusin Vitamins ögon i det skumma ljuset. Hoppet, falnat men ännu inte riktigt utbrunnet. Trots det hon säger om att det är på riktigt nu. Så jag gör vad jag kan för att finnas där. Gör det jag är bäst på – delar med mig av min ord. Och hon visar sin tacksamhet genom att fylla kylskåpet med Trocadero. Trocadero har blivit en tradition. Vårt sätt att visa uppskattning och kärlek. Gäster som kommer kommer med Trocadero. Har börjat lära sig vår tradition. Och när vi sen sitter samlade vid bordet någon vecka senare, över ännu en flaska av den gyllenfärgade drycken, ser jag det. Det tjocka strecket har suddats ut lite i kanten. Och jag undrar varför det så ofta är så. Varför är det ibland så svårt att släppa taget?

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Trocadero

  1. She

    Mm mm mm!

    Me åsså like Trocadero! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s