Monthly Archives: mars 2011

Tystnad och nya krafter

Jag vet. Det är tyst nu. Alldeles för tyst tycker jag själv. Jag saknar mina ord. Saknar era. Men ändå måste man konstatera det går bra nu. Tiden rusar förbi. Februari. Mars. Snart april, juni, juli, augusti… Solen har börjat värma min själ som den värmer nyvaken mark. Sprider ljus i mitt hjärta och sång i mitt sinne. Och orden behöver inte lika ofta finna ut. Kan stanna i mitt bröst, bo kvar utan rädslor för krympande rum. Det är stort och luftigt där nu. Andas ny luft med ny kraft.

Så jag vet. Det är tyst nu. Men jag tänker på er varje dag. Er och orden.

Annonser

10 kommentarer

Filed under Uncategorized

Trocadero

Att stryka streck visade sig inte vara helt lätt. Inte för Kusin Vitamin. Att stryka ett stort och tjockt och rött streck över Strecket visade sig vara ännu svårare. Trots att det redan påbörjats både en och två gånger. Stora, röda streck är liksom slutgiltiga. Och det är det där slutgiltiga som gör det så svårt så länge det någonstans finns hopp om förändring. Och jag ser det i Kusin Vitamins ögon i det skumma ljuset. Hoppet, falnat men ännu inte riktigt utbrunnet. Trots det hon säger om att det är på riktigt nu. Så jag gör vad jag kan för att finnas där. Gör det jag är bäst på – delar med mig av min ord. Och hon visar sin tacksamhet genom att fylla kylskåpet med Trocadero. Trocadero har blivit en tradition. Vårt sätt att visa uppskattning och kärlek. Gäster som kommer kommer med Trocadero. Har börjat lära sig vår tradition. Och när vi sen sitter samlade vid bordet någon vecka senare, över ännu en flaska av den gyllenfärgade drycken, ser jag det. Det tjocka strecket har suddats ut lite i kanten. Och jag undrar varför det så ofta är så. Varför är det ibland så svårt att släppa taget?

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Skräckhistorier & en bror alldeles för långt hemifrån

Och i landet långtborta sitter lillebror. Tidning och teve visar skräckhistorier som aldrig vill ta slut och hjärtat fladdrar oroligt i mitt bröst. Aldrig har jag varit så tacksam över att Facebook existerar som nu. Livstecken. Oskadd. Men det är inte över än. För varje bild, varje videoklipp får oron ett starkare fäste i min kropp. Och kanske räds jag i onödan. Men jag vet inte vad jag skulle göra om något hände..

8 kommentarer

Filed under Uncategorized

Deja vú

Och så var det det där med orden som försvann igen. Skolan och jobbet som tar för mycket tid, för mycket energi, för många av mina ord. Det händer saker hela tiden, men ändå händer ingenting och jag är inne i en mindre motivationssvacka ena dagen och high on life nästa. Men som vanligt, jag återvänder alltid. Snart.

12 kommentarer

Filed under Uncategorized

Solfläckar i mars

Idag spritter det i min själ. I solens ljusa fläckar välkomnar jag dom. Vårkänslorna som sömndruckna sträcker ut sig likt nyvakna katter, efter månader av vila i mörkret. Det blir så påtagligt när jag blundar. Ljudet av smältvattensdroppar mot grå asfalt. Fåglarnas försiktiga kvitter, hoppfullheten i luften och ljudet av en värld som vaknar till liv. Och jag känner det i mig. Hur jag uppfylls av drömmar som växer sig stora. Planer och önskningar jag så gärna vill ska hända att jag nästan kan gråta. Så gärna jag vill att allting ska falla på plats. Så väldigt den klarblå himlen stärker. Undanröjer osäkerheter. Det är bara när den grå massan, med sin tryckande tystnad, vilar över mitt huvud som jag tvivlar. Nej. Jag tvivlar inte. Men jag blir liten. Den grå massan är bra på att tala om begränsningar och sådant som inte går.

Idag ser jag inga grå massor. Hör inga ord om begränsningar viskas i mitt öra. Idag breder solens strålar ut sig med all sin skönhet över Stockholm. Idag kan jag känna ljuset i mig växa. Starkare. Fastare. Idag spritter det i min själ. Och visst fan kan drömmar bli verklighet.

10 kommentarer

Filed under Uncategorized

Friends are kisses blown to us by angels

Och så äntligen har vi tid för varandra. Det känns som en evighet sedan när vi skrattandes kramar om varandra i hallen. Blondies ögon glittrar sådär varmt och vackert som vanligt. Hoppetossas lite hesa skratt får mig att le som vanligt. Och det är så fint att allt är som vanligt fastän så mycket förändrats sedan vi senast hade ordentligt med tid för varandra. Hoppetossa har slutligen brutit med sin kille och plötsligt har vi alla gått från förhållanden till att sitta som singlar i mitt kök över två flaskor vin och hundratals frågor utan svar. Men vi har varandra. Vi har varandra och våra flaskor. Och just nu behövs faktiskt inget annat.

6 kommentarer

Filed under Uncategorized