‘How did this old bed fit a world between me and you?’


”Det är för din skull, älskling” säger han lent. ”Gråt inte..”

Jag försöker se på honom mellan salta tårar, men blicken är grumlig och oklar. Precis som jag själv. Och jag försöker få fram allt det där jag behöver säga, men som inte vågar sig ut. För att rädslan att det inte ska tas på allvar är för stor. Hade jag varit modig hade jag berättat för honom allt jag tänker. Hur hans frånvaro får mig att skälva av rädsla. Hur jag tänker på alla lappar, alla inlägg och alla ord som sagts. Vad hände? Och alla förväntningar och mitt hoppfulla hjärta… De finns ännu kvar. Det märkligaste av allt är att hjärtat fortfarande hoppas. Tyst och i hemlighet, på att jag ska vakna upp och inse det inte är på riktigt.

Han reser sig och lämnar mig i det mörka rummet. Jag vill så gärna säga jag älskar honom, men orden fastnar på vägen. Har inte modet att tala när det känns som om han inte längre tror mig. Och i samma stund som jag hör dörren gå igen, brister det än en gång. Jag undrar flyktigt när dom egentligen tar slut. Alla salta droppar som väter min hud. De som varit mina följeslagare i dagar nu och knappt lämnat min sida. På sätt och vis är det en lättnad att finna dom ännu finns där. Det är när de torkar ut man ska förtvivla… Och kanske är det därför hjärtat ännu andas med hopp. Som lågan ännu inte slocknat.

Det är för din skull, sade han. Och jag vet han hade rätt. Likväl kan jag inte förlika mig med tanken. Eller med vreden som river i mitt bröst över att jag låter det ske. Igen. Samma gamla mönster. Samma gamla feghet. När tvivlen väl har fötts, räcker det med minsta vindpust för att få mig att falla. Jag undrar om det är därför det känns som om han gett upp. Eller om jag bara inbillar mig. På samma sätt som jag inbillar mig att han slutade slåss när han såg jag var vilse. När han märkte jag inte hade svar.

Men jag vet inte. Jag vet fortfarande varken ut eller in. Det är ovissheten som skrämmer mig mest.

Annonser

18 kommentarer

Filed under Uncategorized

18 responses to “‘How did this old bed fit a world between me and you?’

  1. Det gör så otroligt ont att läsa dina ord…. Du målar bilden så bra, och den är hjärtslitande.

    *Varm kram*

  2. Det värker i mitt hjärta för dig. Jag hoppas så innerligt att du ska hitta ut ur din vilsenhet. Jag känner din smärta. Men jag vill ändå sporra dig att bryta mönstret, hitta nya vägar. Det är så svårt, jag vet, svårare än något annat. Men tar man samma stigar så hamnar man på samma ställen. Hur mycket det än känns som att du kämpar emot det omöjliga, att känslorna drar dig neråt tills du inte orkar kämpa emot längre, så har du ett val. Jag har lärt mig att man inte ska komma med råd till människor om de inte ber om det, så du får ta till dig det eller låta bli. Men det låter som att det finns rädsla, smärta och mönster som går långt djupare än allt gott runtomkring. Jag tror verkligen du skulle behöva hjälp av någon professionell att reda ut vad som händer inom dig som gör att samma destruktiva mönster upprepas. Man kan inte laga något om man inte vet vad det är, eller varför det är så. Och när det kommer till kritan, så kan ingen laga det förutom du. Hur gärna man än vill att det ska laga sig själv, eller lagas av sitt livs kärlek, eller sin familj. Det är bara du som kan ta stegen ut ur stormen. Men det kan vara så att du behöver lite hjälp med att lista ut åt vilket håll du ska gå. Vart du är, vad du ska gå ifrån, och vad du ska gå emot. Jag hoppas du tar den här kommentaren på rätt sätt. Jag har följt dig länge och ser mig själv i dig, både i toppar och dalar. Jag känner starkt med dig, och jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart vågar trotsa dimman och hittar ut från det onda som förstör det fina i ditt liv. Läs The Painbody av Eckhart Tolle. Kanske kan det vara till någon hjälp?

    Ta hand om dig. Du är fantastisk, en pärla i all lervälling, glöm inte det. Som någon sade till mig för länge sedan; du är en asfaltsblomma, en av väldigt få genuint rena och djupa själar. Så det svåra är inte att tampas med allt runtomkring, utan med sig själv och sitt inre i förhållande till allt annat. Men du är stark, du kommer fixa det. Det är jag övertygad om, och det vet du nog också innerst inne. Stor kram och styrka till dig

  3. PS. Jag vill inte vara någon förstå-sig-påare eller viktigpetter, utan menade bara att dela med mig av saker som hjälpt mig när jag upplevt samma eller liknande känslor.. Hoppas du tolkar det på rätt sätt och inte tar illa vid dig, för det är verkligen inte meningen isf.

  4. Och – om det är meningen att det ska vara ni, så kommer ni hitta tillbaka till varandra. Ibland tar kärleken omvägar.

    • Ja.. Jag tänker lite så jag med. Att kanske är det här bara slutet av början och ingalunda över än. Ibland tar kärleken omvägar – jag hoppas det stämmer. Stor kram igen!

      • Jo.. Universum har alltid uppdrag åt en innan man får chokladkrämen i tårtan. Läxor i mognad, ödmjukhet, förståelse, tålamod, självkännedom eller något annat. Det gäller bara att vara öppen för utmaningarna och anta dem – hur svåra de än är – istället för att fly, och sedan se i vilken riktning det tar en. Gör man så så kommer man alltid framåt. Och ibland måste man vara ifrån varandra för att inse hur mycket man vill vara tillsammans. Ibland måste man förlora något för att kunna uppskatta dess fulla värde. Inte alltid, men ganska ofta. Och hur det än blir, så kommer tiden, och ditt hjärta, att visa vägen. Jag vet ju inte, men jag har iaf en känsla av att er saga inte är slut ännu. ❤ Kram på dig

  5. Det gör mig så ont att läsa vad som hänt, precis som jag skrivit hos honom.. jag trodde verkligen att ni var ”the one” för varandra.. Hade lätt kunnat satsa pengar på att NI var för evigt.

    Ledsen för er skull att det inte blev så…. *Kram*

  6. Mitt hjärta värker för dig vännen.
    Skickar varma tankar och styrkekramar till dig!!

  7. Känner med dig. Önskar jag kunde trolla bort din sorg. Liksom Ia trodde jag ni var menade för varandra. Jag är så ledsen för bägges skull. ♥

    • Tack. Ja.. jag trodde det jag också. Men kanske har framtiden fler överraskningar att bjuda på, goda överraskningar. Jag vet inte. Men jag hoppas det. ❤

  8. Vadå det är för din skull? Jag fattar inte det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s