Det känns så konstigt att se den klarblå himlen. Att se hur solen får snötäcket utanför fönstret att glittra som i en vacker film. Inombords värker det i mitt stormiga hjärta. Och jag undrar vad det är som händer. Förstår inte hur det kan regna i mitt bröst när det är så vackert runtomkring mig. Så jag ler mot mina skolvänner och gråter torra, stumma tårar. För oavsett hur många människor det vandrar på denna jord, hur många vänner jag har och att det inte bara handlar om mig, så är jag ensam i det här. Man är alltid ensam när det väl kommer till kritan och man står i stormens öga.

Jag önskar jag satt inne med svaren. Visste formlerna och lösningarna på den här ekvationen. Men jag har aldrig varit en virtuos i den här typen av matematik. Jag är bara en obetydlig människa med oändligt många brister. I den här ekvationen har jag gått vilse. Jag förstår inte vad som händer..

Annonser

18 kommentarer

Filed under Uncategorized

18 responses to “

  1. Ida

    Håll ut, bara håll ut. Visst känns det kaos och förbannelse, förvirring och ännu lite mera kaos. Men stormen blåser alltid över. Plötsligt sitter man med tre sekunder av klarhet, mitt i all förvirring. Och det räcker för att hamna på banan igen, åtminstone ett tag.

    Som en rätt smart dude sagt till mig så många gånger: Allting löser sig, vare sig man vill det eller ej. Kanske inte alltid på det sätt man förväntat sig, men löser sig, det gör det.

  2. She

    Söta du … dina ord känns inget bra att läsa … 😦

    Hoppas så att allt ordnar sig & jag håller alla tummar & tår i världen!!

    *kramar om*

  3. Vännen! Vad är det som händer?!
    Vad det än är hoppas jag att det blir bättre snart eller redan blivit det. Jag hejar på dig!

    Stora kramar!

  4. Gör lite ont i mitt hjärta. Av oro och rädsla. Och jag är bara en främling.
    Som följt och bara smält för två andra hjärtan.
    Som är fina var för sig men magiska tillsammans.

    Ibland går vi alla lite vilse.
    Hem är där hjärtat finns.
    Ibland tar stormen lite över och gör det svårare att landa där.
    Ibland behöver vi stormen för att rötterna skall växa sig starkare eftersom vi ibland blir rädda för att rötterna inte skall hålla för tid eller stormar.
    Så att man slipper tvivla nästa gång stormen kommer.

    Ord är än en gång så futtiga.
    Kramar och kärlek till dig!

  5. *Sänder ett stort fång styrkekramar*

    Vissa stormar måste man rida ut på egen hand, och även om närstående inte kan göra mycket för att hjälpa känns det ändå gott – om så inte nu så i alla fall efteråt – att veta att de finns där i närheten.
    Jag hoppas att du hittar din kompass för att finna vägen ut ur stormen, och din lösning på denna ekvation.
    Tids nog kommer solen skina även inombords igen, det gör den alltid – på något sätt, tillsist.

  6. Eh. Du är inte obetydlig. Rid ut på vågen och stå högst upp och ba ta över. Så tycker jag. Hej

  7. Jag hoppas verkligen att du följer ditt hjärta, gör det som behövs och stöd finns alltid hos mig!

  8. Läser och hoppas att stormen bedarrar snart.
    Kram!

  9. Cc79

    Min underbara vackra lilla Fariahn! Allt har sin tid och plats, tyvärr även de där stormarna som river i hjärta och själ – de lämnar en tom, hopplös och förvirrad. Men man kommer ur det, stormen passerar, det vet både du och jag. Men det är lite jobbigt, när man desperat greppar efter något stabilt i kaoset. Jag finns alltid här för dig, vilken tid klockan än visar. Alltid. Puss och kärlek, hörs imorgon Hermanita!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s