Och vi hamnar på Carmen..


Vi vandrar omkring på gatorna i söder, Kusin Vitamin och jag. Mörkret har fallit för längesen och den vintervita snön är inte längre vit där den förvandlat trottoarerna till brunsörjiga floder. Vi hamnar på Carmen så småningom. För att bota hennes inbillade bakissymptom och min förkylning med det enda som verkligen fungerar; alkohol. Och trots att tavlorna hänger snett, meddelanden finns karvade i de skeva borden och trots att en kvinna börjar bråka med bartendern, så är det någonting med den lilla puben som är himla fint. Kanske är det alla minnen från förra vintern. Eller det faktum att vi nog känner oss ganska hemma där, i mitten av en udda samling människor. Kanske är det för att ingenting känns för pretentiöst eller ofint. För att man på Carmen inte någonsin känner sig nerklädd.

Och det är så fint att sitta där med den finaste kusinen i världen. För i hennes ögon finns aldrig något dömande. I hennes ögon finns bara förståelse och tolerans. Värme och så väldigt mycket omsorg. Och vi ser på varandra sådär som vi ofta gjorde förr, när vi spenderade all vår vakna tid ihop. Vi skrattar och slår händerna i bordet och delar med oss av saker ingen annan någonsin får veta. Och när det blir tyst, talar vi i mellanrummen. Och så tänker jag för mig själv, när jag pussar henne farväl, att en vän som henne borde alla människor få ha. Inför henne behöver man aldrig vara rädd eller skämmas. Och det är det finaste jag vet.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Och vi hamnar på Carmen..

  1. Pingback: Om att turas om med vuxenpoängen | I think it's a Rainbow

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s