Om julen


December 2006. Månaden som skulle få marken att rämna under mina fötter. Och jag glömmer det aldrig. Hur jag i panik låg ihopkurad i trapphuset utanför min purpurfärgade etta. Hur det svindlade för mina ögon och det enorma trycket över bröstet. Jag trodde jag skulle sprängas. Eller att jag skulle vakna upp av att Gitarristen ruskade på mig. Trodde han skulle kyssa min panna och säga det var en ond dröm. Men det var det aldrig.

Allting gick så fort. Och allting var så märkligt. Att få ett spontanbesök av familjen sådär, en helt vanlig skolkväll. Jag visste det var något fel redan när jag såg dom utanför min dörr. Kunde bara inte sätta fingret på vad. Men jag såg desperationen i deras ögon. Strax innan jag fick höra orden. Och jag minns hur man försökte slå armarna om mig. Hur jag slutade andas och att benen vek sig. Hur det var som om all kraft sögs ur mig när jag segnade ned mot golvet. När jag tänker tillbaks på det idag känns allting glasklart. Och ändå är det bara en enda tjock dimma. Jag förstår fortfarande lika lite som jag gjorde då. Förstår fortfarande inte hur någon från ena dagen till den andra bara kan sluta leva. Bara sådär.

Tjugohundrasex var året som för alltid skulle lägga sordin på julen. Det är därför jag inte kan välkomna den helhjärtat eller glädjas åt förväntan. Det är därför mina fåfänga försök att hitta julkänslan inte lyckas. Och jag har sprungit på julkonserter, slagit in presenter i vackra papper och smyckat dom med band, bakat julgodis och pepparkakor, ätit knäck och dekorerat. Lagt ned hela min själ i att försöka hitta den. Förväntan. Glädjen över det som för så många är årets höjdpunkt. Och jag har skrattat och myst över äggtoddy och glögg och ätit mig full av sådant man ska. Men längst därinne, bakom leendet och skratten, gömmer sig likväl samma tankar.

Hon fattas mig.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

4 responses to “Om julen

  1. *skickar en varm kram*

  2. Åh.
    Vissa människor är så speciella. Med hjärta och väsen som rör ens eget som inget annat. Sådana människor är få. Och glädjen över att alls ha välsignats med en sådan människa i sitt liv förtar inte saknad och sorg.

    Mitt hjärta känner med ditt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s