Under the city lights


Musikerna är fantastiska! Där vi står tätt ihop vid scenen kan vi inte låta bli att fascineras av deras röster och flinka fingrar. Menande blickar, hänförda utrop. Det är omöjligt att stå still, det knappa utrymmet till trots. Och man kan höra hur folk slutar andas när solona kommer. Jag slutar andas. På samma sätt som jag gör varje gång sångarnas falsetter strömmar ut ur högtalarna. Det är som att ha dött och kommit till himlen. Fast bättre. Känslan är så överjordisk att jag fullkomligt tappar alla ord. Vi skrattar åt det senare, jag, Viggo och Yamaha. Åt hur vi inte får ur oss ett vettigt ord som kan beskriva det vi just bevittnat.

Vi hamnar senare på Carmen. Förlorar Yamaha på vägen, möter upp Hoppetossa med vänner runt hörnet. Klirrande flaskor och högljudda skratt. Vi pratar Toto och Amsterdam, tatueringar och mormödrar. Och nånstans där blir det tydligt. How I wear my heart upon my sleeve. Jag vet det syns. Jag kan känna stämningen förändras där jag sitter. Och trots att jag tappert ler, känner jag hans blick. Kanske är det jag som tycker mig se sådant som inte finns. Eller kanske är det så att han faktiskt sett skiftningen i mina ögon när jag talat om henne. Jag vet inte. Men jag tror det. Oavsett vilket så finner jag tröst där. Och jag funderar på det där hela vägen hem. Hur somliga människor så tydligt kan påverka en, trots att man knappt känner varandra. Hur somliga människor med en blick kan få en att vilja öppna upp. Berätta allt. Det är den där tryggheten igen. Jag känner igen det från förr. Ändå slutar det aldrig förundra mig.

Somliga människor verkar man känna fast man inte känner varandra. Och någonting med just precis det gör det så jäkla fint att leva.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Under the city lights

  1. Oj. Blir lite tagen både av att vi faktiskt på vissa sätt utan att känna varandra uppenbarligen delar så mycket tankar och känslor när jag kommer in här.
    Men också av dig själv. Din unika varelse. Som alltid är så himla fin. Underbar. Klok. Och givande.

    • 🙂 Du är så fin du. Tack snälla för alla underbart fina kommentarer du lämnar!
      Och ja.. visst är det märkligt hur lika man kan va och hur man kan liksom se rakt igenom nåton utan att egentligen känna varandra?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s