Om att skymta det andra inte får


Han med axlarna hör av sig. Säger han är på begravning i storstaden. Att han önskar där fanns tid och utrymme för att åtminstone säga hej. Och jag kan inte låta bli att le. För han tänker fortfarande på mig ibland. Saknar mig lite. Och det är något med allt det här som gör att det känns så fint. Vetskapen om att han trivdes i mitt sällskap. Att han vågade låta mig titta in bakom det där yttre ibland. Skymtar av det mjuka och fina som gömmer sig därinne. Jag vet jag är en av få som får komma in.

– Vi går alltid om varandra, säger jag.

Ja.. Vi gör visst det, skrattar han.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Om att skymta det andra inte får

  1. du skriver otroligt fint.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s