#8 – Om ett ögonblick


Jag känner hur han rör vid mig. Kan höra hans röst svagt i dimman. Men jag når inte fram. Är fast i förvirringen och ilskan och rummen jag inte känner igen. Jag känner inte ens igen mitt eget barndomshem. Så kallt och förrädiskt det ser ut att vara nu. Det ligger något olycksbådande i luften. Jag vet redan vad det är. Förstår inte varför alla andra tycks ignorera det. Låtsas som ingenting. Död. Det luktar död.

– Baby? Vad är det?

Jag hör rösten i dimman igen. Vrider och vänder. Känner händer på mina nakna skuldror och salta kinder. Och där, plötsligt når jag fram. Ögonen fladdrar till, bilden förändras. Men känslan är kvar. Och jag gråter, känner smaken av salt på mina läppar. Men jag hör hans röst nu. Tydligt intill mitt öra. Jag känner hans varma kropp formas efter min. Armar om mitt bröst. Och jag gråter. Känslan är kvar.

– Han dog.. Jag drömde dom dog.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s