Jag känner det så fort jag hör hennes röst. Hur ögonen tåras. Och jag skrattar och ler men innerst inne vill jag bara gråta. För just nu saknar jag alldeles för mycket. Jag saknar högljudda diskussioner och kärleksfulla gräl. Jag saknar vindens spel genom trädkronorna och över vattnet. Jag saknar pappas tulpanträd som vi alltid råkade förstöra när vi sparkade boll på gräsmattan. Jag saknar det hemtrevliga marsvinskuttrandet och den viftande yorkiesvansen och det lugnande spinnandet. Ja, jag saknar till och med dom urtråkiga fiskarna i Söstra Mi’s akvarium. Och det stora svarta pianot och filmkvällarna med pappa och grannen som ibland kommer över och får mig att gråta med sina dansande fingrar över de svarta och vita tangenterna. Jag saknar att alltid få säga till honom att sluta spela så vackert.
Och jag saknar mammas suckar över mina ostrukna kläder. Och hur kanalen alltid framkallar ett vemodigt lugn om höstkvällen. Och hur himlen alltid är lite extra blå på sommaren och så väldigt mycket gråare när det regnar, där än här. Jag saknar doften av kantareller och höstäpplen och…
Jag måste åka hem.
Sv: Det är Skins (:
Måste spana in! Citatnörd? Jag? 😉
svar: åh tack så mycket!
🙂
Åh… vad underbart allt det där lät. Jag följer med dig i tanken 🙂 Puss
🙂 Du får hänga på dit nåndag. Du skulle tokälska min syrra!;)
Nu fick du mig att lyssna på Yiruma istället för att plugga. Tack. Ja, på riktigt tack, för jag orkar verkligen inte plugga, och musiken känns levande på ett sätt jag inte känt mig på ett bra tag nu.
Well.. varsågod? 😛
Yiruma är grejer det.. Men jag kan inte lyssna på just den här låten ifråga utan att börja störtlipa. Men ja… Musik är grejer det. Och jag hoppas du snart känner dig lite mer levande!
Herregud vad underbart du skriver. Även om texten gör så att man får ont i hela kroppen och själen och hjärtat. Ta hand om dig.
Åh tack 🙂 Ska du säga förresten! Ta hand om dig du med, vackra människa!
Tänk sådär brukar jag också känna när jag inte träffat mor och far på länge…det finns så mycket kärlek och det är det man känner. Att deras kärlek finns där, alltid..No matter what. Så skönt!
Mm, helt otroligt skönt att veta dom alltid finns där. Sådant behövs!
du skriver bra!
SV ; åh tack snälla för din fina kommentar! det är absolut inte lätt när det brister.
blödig tjej nummer två hej. SYTYCD är fanimej bäst!
Tack själv 🙂 Och ja… hej blödiga tjej!
Den där känslan känner jag allt igen 🙂 Man måste få komma hem emellanåt. Man blir lugnare i själen av att få komma hem till allt det där välbekanta.
Mm… så är det. Och just nu längtar jag mig sjuk efter allt det där. Och familjen. Och djuren. Och allt som inte är stan!
jag saknar dig mä 😦 aldrig kul å lägga på efter att ha pratat me dig i telefon. puss äääääälskar diig!!!
Du beskriver det så vackert att jag också vill följa med. Det låter helt underbart!
🙂 tack