Det är mörkt och kallt och huvudet känns alldeles rusigt. Som om någon hoppar neon-studsmatta därinne och samtidigt äter det där pulvret som blir alldeles Fizzy när man lägger det på tungan. Men det är fint. Riktigt fint till och med. Att ha blivit fizzy och rusig tillsammans med Hoppetossa och Blondie och alla dom andra. Sådär mitt i veckan. Igen. Dom får mig att känna mig fizzy även i nyktert tillstånd. Hade jag inte föredragit killar så hade jag nog blivit galet förälskad. Det är jag redan, i deras sprudlande personligheter och varma äkthet. Och i Blondies ögon – hon har de längsta äkta ögonfransarna jag någonsin sett!
Och jag funderar på det där på vägen hem. Men mest av allt funderar jag på Mowgli och mig. På hur otroligt det är när det känns som om varje cell av min varelse skriker efter hans närhet. På hur fantastiskt det är att komma hem sent på kvällen och dimpa ned jämte en varm kropp som får hjärtat att sjunga. På hur fint det är att han låter mig vara som jag är. Bra dagar. Dåliga dagar. Han står där, stadigt som en klippa och väntar in mig.
Och strax innan jag somnar tänker jag på det där samtalet med sparven för längesen. Så mycket har förändrats sedan dess. Mowgli har förändrat mig, utan att sudda bort. Hoppetossa, Blondie och dom andra har förändrat mig, allting runtomkring. Och kanske var det just vad jag behövde. För att känna att jag hör hit. Även om saknaden aldrig avtar från mina älskade solöar. Även om jag aldrig glömmer mina nära därborta.
Men jag hör hit nu. Äntligen.
Underbara känslor som förmedlas på ett vackert och rörande språk. Skolan har inte snott dina ord, de vill bara få ta del av dem, de också. Du är oerhört duktig på att få fram det du vill ha sagt på ett sätt som får det att kännas ända in i hjärteroten. 🙂
Åh tack snälla..! Jag undrar allt som oftast när jag får kommentarer som den du skrivit, om ni verkligen vet hur otroligt betydelsefulla dom är för mig. Blir så rörd att jag inte riktigt vet vad jag ska säga.
Tack!
😀
🙂
Äntligen! 🙂
*glad för din skull*
🙂 me 2 darling
Vad fint! Skönt att du känner så! Det är så det ska vara…Kram
Mm.. Det tycker jag med 🙂 Kram på dig
Åhh vad härligt, ”jag hör hit nu”. Fint.
😀
Det är ju så vackert att man blir lite tårögd. Underbart, fina du! 🙂
😀 Tack! Söt du är!
Låter bra det där hörru 😉 Jag är glad för din skull. Den där känslan av att höra hemma någonstans är faktiskt betydelsefull. Jag har tappat bort den någonstans på vägen, och livet är faktiskt rätt mycket fattigare utan den.
Tack vännen 🙂 Och ja.. det blir ju så ibland, att man tappar bort den på vägen. Men förr eller senare hittar man den förhoppningsvis igen 🙂
All you really need is love. Fast det räcker inte med ”bara” en partner, man måste ha fina vänner också. Och en plats i tillvaron.
Lovely att du har landat, man orkar ju inte vara vilsen hur länge som helst :).
KRAM
Precis så är det. Och jag är också glad att jag börjat landa 🙂 Kram på dig
Och jag bara ler som vanligt. Som alltid…
Det tycker vi om 🙂
Pingback: Om en kväll på Underbara Bar « I think it's a Rainbow
Pingback: #7 – ”No distance of place or lapse of time can lessen the friendship of those who are thoroughly persuaded of each other’s worth.” | I think it's a Rainbow
Pingback: #12 – Om mina väskor & avslutade eror | I think it's a Rainbow
Pingback: Friends are kisses blown to us by angels | I think it's a Rainbow