Så där sitter vi och väntar. Mowgli och jag på barstolarna vid Coffe by George. Lattes framför oss på bordet, bläddrandes i tidningar och tjattrandes om Angelina och Demi och Ashton och alla andra. Vi pratar frikort, som vanligt. Bråkar om vem det egentligen som har Angelina. Jag hävdar envist och bestämt att hon är min.
Jag vet inte om ni någonsin varit på Coffe by George där på Filmstaden Sergel, men OM ni har varit det så har ni säkert sett henne. Ja, alltså inte Angelina (I wish), men tjejen som jobbar där. Hon med det långa, blanka, korpsvarta håret och de helt otroliga Jasmin-ögonen. Och jag har tänkt tanken förr.
– Hon är sjukt fin, säger jag till Mowgli. Säkert lite, lite för högt.
– Prata inte så högt, väser Mowgli och vi kastar en blick på tjejen för att se om hon hört något.
– Men tycker du inte det då? Att hon är fin?
– Mja… Asså…
– Va?! Tycker du inte?!
– Asså… mja… Hon ser lite för utländsk ut.
Och jag sitter där som ett frågetecken i två sekunder innan jag nästan skriker FÖR UTLÄNDSK UT?! och Mowgli bara tittar oförståendes på mig. Och jag börjar, som vanligt, försöka utreda hur han tänker medan han, som vanligt, halvt skrattar bort min reaktion, halvt tjafsar emot. Men han förstår inte! Han förstår inte alls, tänker jag och vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Inte så att jag är arg, men jo, jag tar det nog nästan lite sådär personligt. För tjejen som ser för utländsk ut må ha mörkare ögon än jag. Och hennes hår må vara svartare än mitt. Men faktum är att jag ser minst lika utländsk ut som hon, med mina tydligt sydländska drag och mörka färger.
Och på hela kvällen kan jag inte riktigt släppa det. Hur hon (vilket indirekt måste betyda att JAG också) ser för utländsk ut för att vara drop-dead-gorgeous. Och plötsligt undrar jag om det inte vore bättre om jag var arisk och retuscherade bort höfter och bröst och rumpa och suddade ut mina rötter. Om så bara för en kväll är det som att vrida tillbaks klockan och släppa ned mig med en duns i tonåren. Tiden då jag var som osäkrast och bara ville se ut som alla andra. Icke-kurvig, blåögd och lång. Och det må vara helt absurda tankar som virvlar runt i mitt huvud, men faktum är att jag, precis som ni andra därute, är en människa. En sådan som blir osäker ibland (även om flera verkar tro jag är självsäkrast i världen för att jag inte låter svartsjuka styra mig) och vars självförtroende fullständigt havererar every once in a while.
Jag ser för utländsk ut, fastnar i mitt huvud. Tuggas sönder som Britney-låtar på radion. Och kanske var det inte det Mowgli sa. Kanske var det inte det han menade. Men det var det jag hörde. Och jag är kvinna. Och jag missförstår (ibland med flit). Och han är man. Förstår inte alls problemet.
En bra dag gör inte heller jag det.
I think it's a Rainbow 
hejsan! jag kör en undersökning om vad folk tycker om homosexuella 🙂
Så min fråga till dig är alltså vad tycker du?
Svara genom att kommentera i min blogg!
/Becca
Sådant där är lite ”lustigt”, egentligen. Hur några få ord kan få sådan betydelse beroende på vad man har för bagage. För utländsk? Vad betyder egentligen det? Du tolkade det enligt din erfarenhet som skapat osäkerhet tidigare medan jag hamnade i funderingar på hur jag, som inte har en droppe svenskt blod i mig men som ser svensk ut, inte räknas som utlänning trots att jag inte ens har svenskt medborgarskap. När det är tal om invandrare räknas jag inte, oavsett om folk vet att jag är en första generationens invandrare eller inte. Hur gör de i USA eller Australien? Måste man vara urinvånare där för att inte anses vara utlänning?
Nu för tiden är det omöjligt att vara för utländsk. Världen är inte som den en gång var, på gott och ont, vilket innebär att alla är världsmedborgare nu. Möjligen skulle någon med grönt skinn kunna anses se för intergalaktisk ut, men faktiskt… efter vad jag sett här på jorden är inte ens det helt säkert. 😉
Ja visst är det?
Det du skriver är sådant jag ofta gått runt och tänkt på utan att egentligen komma fram till något vettigt svar. Jag menar, jag
är ju andra generationens invandrare, född i Sverige, men ser bara inte sådan ut. Det är just det där som du säger – FÖR utländsk? Vad betyder det egentligen?
Jag tror inte det egentligen finns något svar på det som ändå kommer duga i mina öron/ögon 😉
Nämen åh. Det där är ju en sån sak som det är helt obegripligt för en kvinna att förstå att nån kan säga. Men vår självmedvetenhet är ju också helt otroligt närvarande hela tiden. Du vet ju att han tycker du är det finaste i hela världen. Han föredrar förmodligen bara eldiga latinos framför arabiska prinsessor?
Javisst vet jag att han tycker om hur jag ser ut, men som du säger… Vi tjejer och vår töntiga självmedvetenhet *rolls eyes* 😉
Jag har också brottats med det hela mitt liv. Har till och med blonderat mitt hår och färgat mina ögonbryn ljusa, allt för att passa in. Allt för att slippa sådana kommentarer. För, som du säger, vi är alla människor i slutändan. Jag är inte kroat, inte svensk. Jag är bara Bella
🙂 Just precis. Och som sagt, jag vet ju att han inte menade nåt illa med sin kommentar, men nånstans därinne så känns det ju ändå. Just för att, som du säger, man hört sådant förut och i andra sammanhang. Kram på dej
Jag ser inte svensk ut. Inte för svenskar som bara bott i Sverige. Jag kan aldrig riktigt placeras. Mina svenska drag, mina runda eskimåkinder och de mörka ögonen som färgas svarta när det brinner inom mig.
Får aldrig passa in. Får aldrig vara precis rätt.
Men det gör mig inget. Inte nu längre.
Men jag vet vad du menar. Som när jag var liten och mobbades för att jag var annorlunda och udda. Speciell. Nu kallas jag ofta speciell, fast på det där viset som får det att tindra i ögonen på den som säger det, och att då försöka glömma de som sa speciell med hatet i blicken, det blir svårt. Men jag kan nu, tittar en gång till på tindrandet, skrattar fram ett tack och kryper närmre. Om att vara speciell betyder att jag får ha dessa människor i mitt liv så finns det inget vackrare.
Nej, egentligen gör det inte mig något längre heller. Det är aldrig något jag tänker på – och jag menar, numera är jag förjävla stolt över mina latinamerikanska rötter och färger! Men när jag var yngre ville jag bara vara som andra, vägrade till och med att prata spanska. Hellöjligt, men det är ju så. Speciellt när man kommer från en pytteliten kommun (med mycket rassar) där man är en av de myyyyycket få och sällsynta ”utlänningarna” i trakten och i ens egen ålder. Och ibland, sällan men det händer, kommer den där känslan tillbaks.
Kul att du kommenterar 😀
Jag tror du har rätt. Att du tänker rätt och blanda inte in massa annat och börja tänka annorlunda för att du gillar Mowgli osv.
Ha en grym helg
Tack detsamma 🙂
Haha, jadu, det är inte lätt när det är svårt, eller hur?;)
Och det är klart att han inte förstår problemet, det är ju inte meningen. Tänk vad tråkigt livet hade varit om vi hade förstått oss på varandra.
Men samtidigt så var det ju självklart inte så han menade.
🙂 Jo så e det ju. Och vi tjejer är ju inte alltid så rationella i alla lägen heller. Åtminstone inte jag haha
Men ja, himla tråkigt vore det om man förstod allting 😉