Månadsarkiv: oktober 2010

Om allmänbildning

– Ditt hjärta slår inte alls! Det är kallt! Och hårt! Som Katos hjärta!

– Ursäkta, jag kan inte min bibel..

– Eh.. DET ÄR INTE BIBELN! RIDDAR KATO! ASTRID LINDGREN!!

– Eh.. ursäkta, jag kan inte min Astrid Lindgren.

Han må klaga på att jag inte kan mina globalknivar och vem som är grundare för Amelia. Men han tror Riddar Kato är från Bibeln. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

11 kommentarer

Under Uncategorized

Om sådant man tänker på en fizzy tisdagskväll

Det är mörkt och kallt och huvudet känns alldeles rusigt. Som om någon hoppar neon-studsmatta därinne och samtidigt äter det där pulvret som blir alldeles Fizzy när man lägger det på tungan. Men det är fint. Riktigt fint till och med. Att ha blivit fizzy och rusig tillsammans med Hoppetossa och Blondie och alla dom andra. Sådär mitt i veckan. Igen. Dom får mig att känna mig fizzy även i nyktert tillstånd. Hade jag inte föredragit killar så hade jag nog blivit galet förälskad. Det är jag redan, i deras sprudlande personligheter och varma äkthet. Och i Blondies ögon – hon har de längsta äkta ögonfransarna jag någonsin sett!

Och jag funderar på det där på vägen hem. Men mest av allt funderar jag på Mowgli och mig. På hur otroligt det är när det känns som om varje cell av min varelse skriker efter hans närhet. På hur fantastiskt det är att komma hem sent på kvällen och dimpa ned jämte en varm kropp som får hjärtat att sjunga. På hur fint det är att han låter mig vara som jag är. Bra dagar. Dåliga dagar. Han står där, stadigt som en klippa och väntar in mig.

Och strax innan jag somnar tänker jag på det där samtalet med sparven för längesen. Så mycket har förändrats sedan dess. Mowgli har förändrat mig, utan att sudda bort. Hoppetossa, Blondie och dom andra har förändrat mig, allting runtomkring. Och kanske var det just vad jag behövde. För att känna att jag hör hit. Även om saknaden aldrig avtar från mina älskade solöar. Även om jag aldrig glömmer mina nära därborta.

Men jag hör hit nu. Äntligen.

22 kommentarer

Under Uncategorized

Om fråntagna ord

Jag vill skriva. Men skolan tar ifrån mig alla mina ord. Så tålamod, tålamod. Snart kommer orden ikapp mig igen. Jag lovar.

16 kommentarer

Under Uncategorized

Dagens band #7

För att den får mig att tänka på Kusin Vitamin och hon är alldeles förjävla fin. Kärlek.

 

The Roots – The Seed

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Dagens band #6

Låten som fullkomligt sliter sönder mitt hjärta varje gång och som jag starkast förknippar med våren 2007 och Han på Andra Sidan Havet.

 


Foo Fighters – Over & Out

4 kommentarer

Under Uncategorized

Dagens band #5

En av de låtar jag minns starkast från min uppväxt i pappas hårsalong.

 

The Pretenders – Don’t get me wrong

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

One, but not the same

– Men du är ju jätteflirtig!

– Vadå? Det är ju du med!

– Mm… Men det är okej att flirta.

– Ja.. Det är det faktiskt.

– Allt handlar ju bara om hur man gör det.

Och så tittar vi på varandra och skrattar. Och i mitt bröst bubblar värme och ömhet när jag borrar ned huvudet mot hans halsgrop. Det är magi. Det där med att han alltid luktar så fantastiskt gott. Och där ligger vi två, som fastklistrade vid varandra. Två öar som blivit en, utan att ha förlorat sin identitet. Ibland är det däri svårigheten ligger. Men inte för oss. För vi är precis som förut, men tillsammans. Och den här gången är det svårigheten som får ge vika.

7 kommentarer

Under Uncategorized

Dagens band #4

Cool som fan.

 

Adiam Dymott – Miss you

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Saviour

Orion. Så hette den. Den första, helt egenkomponerade låten jag vågade spela in. Jag glömmer den aldrig – känslan. Hur jag satt där vid pianot bakom ridån på den gamla teatern. På den tiden var Inspirationen ofta på besök. Kanske för att jag behövde den. Jag tror hon visste jag behövde sällskap. Någon som förstod. Utan ord. Inspirationen har alltid förstått mig så. Kanske är det också därför jag saknar henne när hon försvinner.

Jag kunde sitta i timmar och skriva. Text efter text efter text. Och det gjorde jag. Det behövde jag. Det tog mig igenom ilskan och sorgen och uppbrottet med Gitarristen. Uppbrottet som ännu inte hänt, men som jag visste nalkades. Jag hade vetat länge. Men orken att ta tag i det fanns inte. Och jag rörde mig som i slow-motion det halvåret. Vart jag gick, vart jag vände mig, gick det trögt. Långsamt. Men jag höll god min. Jag försökte åtminstone.

Och jag ser tillbaks ibland och inser hur musiken var den mest stöttande av alla axlar. Hur den aldrig var för upptagen. Aldrig för ouppmärksam. Aldrig för obekväm i min närvaro. Aldrig sa fel saker. Och jag tog den till mitt hjärta på ett sätt jag aldrig tidigare gjort.

Man brukar säga man inte kan leva utan vänner. Men ibland kommer tider då vänner är något man inte kan ta till sig. Inte kan släppa in. Jag kunde inte släppa in. Men musiken fann kryphål. Musiken blev min räddning när mina vänner inte fick chansen att bli det. Den höll mig vid liv. Den blev min saviour.

5 kommentarer

Under Uncategorized

The All-seeing Eye

– …och jag kunde nästan inte fortsätta läsa, för det stod Pocahontas, men det var ju inte jag och… Kusin Vitamin pratar på om hur Mowgli stulit hennes namn. För hon är det egentliga Pocahontas. Den som hetat så i flera år. Och det har alltid varit hon som haft det äkta Pocahontas-håret, svart och långt och böljande.

-…och så läste jag att när man har mens så växer ens långfinger, det sa dom och….Kusin Vitamin går på högvarv och säger till oss, högst allvarsamt, att vi inte fattar vad som pågår i hennes hjärna. Ur ingenstans pratar hon vetenskap och politik och fåglar och sjöhästar och vi andra hänger inte riktigt med i svängarna alltid, men våra kroppar bubblar ikapp.

– Men vad heter dom? Fågelmås? Måsfisk? Måsfågel? utbrister jag förskräckt och möts av febril tankeverksamhet. Våra tre huvuden blir ett enda Einstein. Och så är dom där igen. Dom tusen glittrande nålarna. Och det är så fint alltihop. Glädjen. Galenskapen. Kusin Vitamin. Mowgli. Och jag. Och vår förvandling till The All-seeing Eye

Lämna en kommentar

Under Uncategorized