Om Bohemkillen


Och så är jag tillbaks i hans armar. Dom där varma, starka, trygga armarna jag så väl minns. Ja.. Just trygg. Det är precis så jag minns hans närhet. Som en enda stor trygghet. Jag tror det var därför jag ofta ville söka mig till honom. Det, och hans förmåga att få mig att glömma bort instängda tårar och istället le så att det kändes.

Ikväll är känslan tillbaks. Och mitt leende vet inte vad det ska göra av sig självt. Mitt hjärta slår frivolter och i magen dansar alla världens fjärilar och jag blir blyg och jag blir upprymd och jag bubblar av ord som vill ut och av nerver som slår knut på tungan och hela jag är ett enda potpurri. Känslan är så surrealistisk att den är verklig fast inte alls. Som att komma hem efter en lång resa och bara förundras. Förundras för att allt är så gammalt men så nytt och för att det finns men inte finns.

Vi går genom ett höstmörkt Gamla Stan. Ljusen och vattnet leker. Skrattar milt med sina vackra färger mot förundrade ögon. Och vi stannar upp för att lyssna på mannen som alltid sitter vid bron och låter oss lyssna på hans musik. Just ikväll är ögonblicket magiskt. Och jag kan inte låta bli att sluta ögonen, om så bara för ett ögonblick, låter jag mig fyllas. Av lycka. Det ögonblicket är lycka. Och jag tänker för mig själv,

Det är såhär det känns.

Lycka är att ha en vän. Lycka är att omfamna en vänskap man trodde gått förlorad. Lycka är saknad. Och återseenden.


Annonser

12 kommentarer

Filed under Uncategorized

12 responses to “Om Bohemkillen

  1. Browken

    Du skriver mycket bra och dom där sista raderna du avslutar med är hjärtskärande sanna när man bara saknar någon man aldrig egentligen ville vara utan.

    • Åh 🙂 Tack så mycket. Blir alltid lika glad av att höra det.
      Och ja.. visst är det så. Det är när man saknar sådär påtagligt och ihärdigt som man inser att en människa verkligen lämnat fotavtryck i ens hjärta.

  2. Det låter som en bra vän det där =) En sån som alla borde ha! Och visst är det underbart med såna återseenden?

  3. Veeeeet duuuu… jag tror att jag kommer känna en liknande lycka när jag äntligen får träffa sig – mi hermana. 🙂 Aaah, det tror jag! Puss

  4. de där ögonblicken är oftast alldeles för korta. kanske är det därför man minns dem så väl.
    du skriver bra.

  5. f

    mmm det e underbart med vänner som man får återse.härlig känsla 😀

  6. Säg inte att du också ska sluta blogga. :-S

    Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s