Om det där med att bli uppraggad på t-banan en alldeles vanlig torsdagsmorgon


Jag sitter på tunnelbanan. Med ett morgonhumör som heter duga och en klocka som tycks skena iväg framför näsan på mig. På gröna linjen är det så fullt att jag med nöd och näppe lyckats roffa åt mig en sittplats och på den sitter jag alltså, pluggar ihärdigt och hoppas att tåget ska gå lite, lite snabbare.

Så känner jag det. Ni vet den där känslan av att bli totalt uttittad. Det liksom bränner min hud, så starkt känner jag att någon sitter och stirrar på mig. Och jag, som nu inte är en glad tjej på morgonen, kan känna irritationen pyra ut ur mina porer. Dessutom vet jag precis vem det är, för jag såg honom som hastigast när jag satte mig ned mitt emot. En pretty biffig snubbe, gyllenbrun hy och grön keps. Svarta ögon, nästan. Mötte hans blick när jag satte mig. Och bara tanken på att den här random killen sitter och tokstirrar på mig skulle kunna roa mig om tillfället varit ett annat. Om jag inte varit sen och om jag inte behövt koncentrera mig på min bok. Om jag varit på bra humör. Men istället känner jag mig istället otroligt provocerad och för varje station vi stannar vid bara växer lusten att stirra tillbaks på honom och kläcka ur mig ”Vafan är ditt problem!?”.

Så jag gör det. Lyfter blicken, kan nästan se framför mig hur ögonen kastar blixtrar, och möter hans svarta. Och jag svär jag ska precis öppna munnen och yttra mina tankar, när han totalt överraskar mig. Snubben börjar liksom bita i luften, som om jag skulle vara ett jävla köttstycke han går och suktar efter. Och inte nog med att han biter i luften, utan han ger ifrån sig något märkligt, lite djuriskt läte också. Ni vet.. ungefär som ett rytande lejon. Fast lite mer åt Simba-hållet. Och jag blir så fullständigt paff att jag inte vet vart jag ska ta vägen, utan bara stirrar tillbaks med höjda ögonbryn. Funderar i ett ögonblick om killen verkligen är fullständigt riktig i huvudet och återgår istället till min bok. Inser liksom att han inte är värd att bli förbannad över. Även om han fortsätter tokstirra på mig ända tills hans går av med en suck.

Och nu såhär efteråt undrar jag HUR I HELVETE HAN TÄNKTE? Och om han nu försökte ragga, trodde han verkligen det skulle vara ett framgångsrikt sätt att göra det på?

Annonser

19 kommentarer

Filed under Uncategorized

19 responses to “Om det där med att bli uppraggad på t-banan en alldeles vanlig torsdagsmorgon

  1. Haha! Han var nog inte riktigt hemma va? 😉

  2. Haha, det är ju det härliga med kollektivtrafik. Man vet aldrig vilken idiot man råkar på idag. =)

  3. P

    Ojsan hoppsan!
    Jag blir helt chockad, men så är jag ju bara en tös från landet jag..här finns det ingen tunnelbana där karlarna kan gå animal på en! 🙂

  4. Hahahahaha… snacka om att han sett för mycket på tv! Ingen, jag upprepar, ingen! är intresserad av den där ”djuriska” mannen de på tv menar är manlig, djurisk och häftig. Ingen. Men det är fan tragiskt att någon gått på den myten. Jag hoppas verkligen han lär sig bättre inom en rätt snar framtid. Men tack för ett gott skratt genom ett bra förmedlande av hela situationen. *hahahaha*

    • Hahaha ja jag menar det! Man undrar som sagt om det brukar fungera för honom (och vad det är för mysko tjejer som faller för det!) ? Men ja, vi fick oss allt ett gott skratt anyways 🙂

  5. Hahaha – han hade definitivt inte alla ägg i kartongen! 😉

  6. Jag blir generad å hans vägnar!! Jag får typ fysiska åkommor… Haha. Man får skämmas för folk idag, tunnelbaneraggare som idiotiska väljare!

    Kram på dig!

    • Åh usch ja! Jag är så djuuupt besviken på valet att jag skulle kunna sätta mig och gråta av ilska! So therefor ska jag och mitt lilla mix-rased-gäng ner till plattan ikväll och delta i manifestationerna.
      Men ja haha den där snubben på t-banan var lite pinsam han oxå – men i SD’s skugga blir han tämligen trevlig ändå 😛

      Kramar på dig

  7. Inte alla kanoter i sjön, inte den vassaste kniven i lådan osv. Många såna där som slår mig nu haha.
    Men se det positivt, du fick lite humor sådär på morgonen 😉

  8. Pingback: Uppraggad på Sainbury’s « I think it's a Rainbow

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s