För inte heller jag är fri från fel


Och jag vet inte riktigt vad det är som händer. Jag kan känna irritationen och frustrationen pyra i kroppen. Hur stressen börjar bli mig övermäktig. För jag är redan alldeles för trött. För fumlig. För oeffektiv. Och jag kan höra sekundvisaren i mitt huvud. Hur den irriterat och hänsynslöst tickar vidare, trots hur jag ilsket protesterar invärtes. Och plötsligt blir rösten hårdare än jag tänkt. Rörelserna ryckigare. Tungan vassare. Och jag får hårda ord tillbaks. Blinkar trött bort brännande tårar och bannar min egen envetenhet. Och jag tänker jag ska be om förlåtelse, men orden som lämnar min mun strävar åt annat håll, blir inte alls som jag tänkt. Och inuti slås jag sönder och samman när ett inbördeskrig bryter ut, tvingar mig att hålla andan. Knipa ihop munnen. Jag kan inte lita på den just nu. Och jag söker mig till ett ensamt hörn för att rensa huvudet. För allt blir så fel och jag är alldeles för trött. Och klockan tickar vidare och jag tål inte riktigt beröringen i stadiet jag befinner mig i. Och allt blir bara fel…

Timmarna går och vi är sena till bröllopet. Får smita in precis sekunderna innan brudparet gör entré. Och jag försöker le, vara glad och koncentrera mig på vad som händer i den vackra kyrkan, men hur jag än försöker lyckas jag bara halvt. Tänker bara på hur jag kurat ihop mig alldeles invid hans varma kropp där ovanpå sängen. På hur jag viskat förlåt och på avsaknaden av reaktion. På hur den sårat mig, men hur jag tänkt det nog är rätt åt mig. På hur allt det där som blivit så fel liksom lagt sordin på hela kvällen. Och tårarna bränner fortfarande bakom ögonlocken. Den vackra sången och tonerna från piano och fiol hjälper till. Skjuter på där vid ögonvrårna.

Jag ligger vaken och hör honom andas. Stirrar ut i ett solitt mörker och suckar djupt åt mitt dåliga samvete. Åt hur det ibland är så lätt att låta självkontrollen brista för en stund. Och jag önskar han någonstans förstår jag är ledsen. Att jag ibland behöver tid och rum att andas, men är för stolt för att säga det högt. Men mest av allt önskar jag att han ska älska mig lika mycket ändå. Trots mina brister. Trots mina vulkanliknande utbrott. Och trots att jag är allt annat än perfekt.

Jag vill aldrig nånsin vara utan dig, mumlar jag mot hans hud. Och somnar.

Annonser

14 kommentarer

Filed under Uncategorized

14 responses to “För inte heller jag är fri från fel

  1. Vännen det där hör relationer till och ni om några fixar det där.

    Så länge man som du kan erkänna sina fel och be om ursäkt tror jag inte det är några problem.

    Kram på dig!

  2. Jag instämmer med Petra. Man är inte alltid på topp. En relation må vara en dans på rosor, men ibland är törnerna kvar.
    *Kram*

  3. Åh min älskade lilla Fariahn – nu bränner det även bakom mina ögon, för jag känner det du känner… för vi är ju så skrämmande lika du och jag. Vackra fina underbara du, visst vet du att du kan ringa mig dag som natt? Åh de där utbrotten med ångesten som brer ut sina stora svarta vingar över ens vanligen så blå himmel… Kärlek gumman, det vänder! Och hans kärlek kommer inte förändras. Han älskar dig, vackra. Puss!

    • ❤ ❤ ❤ Det här börjar bli lite löjligt… Är du säker på att du och jag inte är en och samma person?
      Tack guapa. Mucho massor tack. Kom hit nu! Så jag får pussa och krama på dig for real!

  4. She

    Babe … *kramar om*

    Vet hur det känns … been there … legat som en liten boll och undrat hur jag egentligen fungerar … och smekt hans rygg och viskat förlåt och att jag önskar han aldrig försvinner ….

    Det ordnar sig. Det ni har är äkta, och då klarar man tornados, orkaner och häftiga skyfall…

  5. Du vet, vem vill egentligen ha någon som är perfekt? Det hade varit bra i kanske en vecka, sen hade det blivit hur tråkigt som helst. I många fall älskar man inte någon trots deras brister, utan tack vare dem.

    Det är så det ska vara, så du behöver inte oroa dig.

  6. Ojojoj vad många utbrott och vassa kommentarer jag har på mitt samvete och på mitt minuskonto.

    But that’s the way love goes. Jag brukar fundera över att jag aldrig beter mig såhär mot vänner & bekanta. Bara mot dem som är mig riktigt nära. Min familj. Där får ju både din & min prins räknas in vid det här laget. Och familjen tål en del.

    Däremed inte sagt att vi inte ska försöka fila bort våra vassa kanter. Men shit happens & don’t beat yourself up. Jag tror inte att han blir lika mycket arg som han blir förvirrad och ledsen över att han inte förstår dig. Kvalificerad gissning.

    Godmorgon-puss

    • Och du har nog alldeles otroligt mucho rätt i det där. Det är ju så det är. Och ja, jag vet ju att man inte ska beata myself up så mycket egentligen, men det e så avsevärt mycket lättare att säga än att göra när man väl befinner sig där.
      PUSS

  7. åh, vad jag förstår den där känslan när man ligger vaken och tänker bredvid någon som sover.
    Hoppas allt löser sig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s