Maslows apa suckar lyckligt


Jag älskar dom där sista minuterna innan sömnen. Dom där sista minuterna då jag är fullt medveten om hur hans kropp formar sig efter min. Då jag trycker hans arm mot min bröstkorg och mina läppar mot hans hud. Det där sista, djupa andetaget jag tar innan jag faller bort i dvala, då jag drar in hans doft och släpper ut en sista avslappnad suck. En lycklig suck som tyder på att jag äntligen, äntligen funnit det där jag så länge behövt. Sökt utan att söka. Närheten. Ömheten. Värmen. Tryggheten. Allt det där jag aldrig någonsin behöver tvivla på, aldrig behöver gå utan längre.

Jag skrev en gång ett inlägg om Maslows lilla apa. Om hur det alltid varit närhet och ömhet jag saknat den tiden jag varit singel, om hur jag sökt mig till den där jag fått den och om hur jag nästan tynar bort i brist på den.. Det märks så väl att Mowgli är uppvuxen i djungeln, uppfostrad av stora snälla, björnar och svarta, kloka pantrar och kärleksfulla vargar. He keeps the little monkey happy. Och jag vill aldrig nånsin leva utan hans närhet.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Maslows apa suckar lyckligt

  1. Jag är så glad för din skull vännen. Låter verkligen alldeles, alldeles underbart det där.

    Fika/öl snart? Vill ju höra allt om skolan!

    Kram

  2. Åh, det är vackert, det där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s