‘Love is a many splendored thing, love lifts us up where we belong’


Jag har förälskat mig i hans föräldrar. Hans varma, öppna föräldrar vars ögon tindrar ikapp där de sitter mitt emot oss. Inte bara för att de fått mig att känna mig så väldigt välkommen in i deras hem och värld. Inte bara för att de är anledningen till att Mowgli finns. Jag har förälskat mig i deras kärlek till varandra. I det kärleksfulla gnabbandet och de varma leendena. I sättet hans far pratar så varmt om sin stora kärlek till kräftor. Jag har förälskat mig i hur hans mor skrattandes himlar med ögonen åt de dåliga skämten. I ömheten som ryms i faderns ord när han klappar på hennes brunbrända knä och säger ”Snart är det 35 år… och jag älskar dig fortfarande.”

Och framför allt har jag förälskat mig i deras enorma kärlek till deras son. Den står skriven över hela deras väsen. I den ömma rörelsen då Mowgli’s mor stryker honom över kinden. I faderns ögon och lätt darrande röst när han och jag viskandes talar om Mowgli när vi sitter ensamma kvar.

– Mowgli… Han är så.. Han är så mjuk, säger han. Jag ser tårarna som samlas i hans ögon och känner hur mitt hjärta sväller av ömhet för den känslosamma mannen som sitter framför mig. Han fladdrar till med blicken. Ler lite generat och skakar på huvudet. Man får ju inte säga så, att man har en favorit.. Du förstår.. Och han torkar skyndsamt bort en ensam tår. Och jag nickar tyst. Vågar inte riktigt ta till orda när jag känner hur tårarna trängs i mina egna ögon.

Jag tänker på det där ögonblicket hela vägen hem. På hur vackert det är med kärlek. Mellan far och son, far och mor, mor och dotter, bror och syster, kvinna och man… På hur fint det varit att sitta där med Mowgli’s far, viskandes och hummandes, som i ett hemligt samförstånd. Det känns som om all den kärleken är på väg att göra så att mitt hjärta fullkomligt imploderar.

Monsunregnet slår mot rutan. Jag kan inte annat än att skratta förtjust när vi springer ut från tåget. Vattnet forsar omkring oss och i samma stund som vi springer in under taket, lyser blixtrar upp hela staden. Det är en befriande känsla att befinna sig mitt i ett regnoväder så mäktigt som det här och dra in den rena, fuktiga luften. Mitt hjärta slår uppspelt, livfullt. Men det är inte bara ovädret.

Jag är lycklig. För att jag aldrig någonsin känt mig så säker förut. För att jag träffat en människa jag vill dela mitt liv med. För att jag träffat en människa vars familj jag vill skapa minnen tillsammans med. För att jag älskar och är älskad och allting är så vackert. Och för att jag av hela mitt hjärta hoppas att det en dag är vi som sitter där, jag och Mowgli, och berättar om hur vi träffades för första gången, med glittrande ögon och en kärlek så stor och tydlig att även den blinde skulle förstå.


Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “‘Love is a many splendored thing, love lifts us up where we belong’

  1. FY va glad jag blir när jag läser detta… HELT jäkla sjukt vackert.. =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s