Hur vet man att man vet?


Min vän R från England och jag pratade över MSN igår. Som vanligt var camen på och han fick vara med alla dom timmar då jag begravde mig själv och den stora canvasen med akryler. Och R skrattade när jag kliade mig i ansiktet och blev helt blå. Och jag skrattade när jag kom på mig själv med att dansa runt när musiken fick grepp om mig och jag helt glömde att camen var på. Det var som det brukar.

Och som vi alltid brukar göra frågade vi också ut varandra om det där med kärleken. Han undrade över Mowgli, jag över dejtandet. Och så kom den där frågan som satte igång hela min tankeverksamhet:

– Do you think he’s the ONE?

Jag blev sittande en stund. Stilla. Tyst. För hur vet man att man vet? Jag trodde jag visste en gång. Nej, jag trodde att jag visst två gånger. Båda gångerna hade jag fel. Väldigt fel. Kanske är det så att THE ONE kan ha varit dom båda, men att allting bara handlade om tajming? Jag vet faktiskt inte. Så frågan kvarstår, hur vet man att någon är THE ONE om man inte ens vet hur det ska kännas?

– …but honestly, R, I’m not sure I even care to know. As long as it stays this way.

Och faktiskt. Vem behöver egentligen veta allt det där anyways? Så länge man är lycklig där man är..

Annonser

10 kommentarer

Filed under Uncategorized

10 responses to “Hur vet man att man vet?

  1. jag är helt med på det där. helt rätt tänkt.

    (giofs sa väl charlotte i ett avsnitt av satc att hon läst nåt om att man har 3 stora kärlekar i sitt liv..that’s it. å det är väl en bra sak dårå med tanke på att du redan haft två?)

    • Ja du, Charlotte kanske har rätt, vem vet? 😉
      Men som jag sa, i slutändan tror jag inte det egentligen har någon större betydelse så länge man är med den man vill vara med.

  2. Kul att du tittade förbi min blogg 😉

    Tycker nog allt att du tänker helt rätt. Så länge man är med den man vill vara med så spelar inget annat nån roll, eller hur? Det är ju det enda man behöver.

    • Och lika kul att du tittade förbi min 🙂

      Nej jag tycker liksom inte det borde spela nån roll då. Däremot tror jag att just det där frenetiska sökandet efter ”The One” kan förstöra relationer, förminska chanser och dessutom förblinda en väldigt mycket för att man hänger upp sig på för mycket småsaker och helt missar hur jävla bra man har det, eller skulle kunna ha det.

  3. Där jag är nu räcker mer än nog för mig. Jag älskar att vara där jag är nu. Puss

  4. relationskrisen

    Jag tror att du har rätt. Att fundera för mycket på huruvida någon är ”the one” kan sätta en onödig stress på relationen och leder egentligen inte till någonting alls. Att det känns bra nu är ju det viktiga och förhoppningsvis fortsätter känslan att växa och dagarna tillsammans flätas ihop. Helt plötsligt har det gått 20 år och det visade sig att han var ”the one”, men det kanske man inte kunde säga från början.

    • Nämen se där så bra du förklarade det 🙂 Precis så! (Jag är bara lite mer invecklad i mina tankebanor och snubblar över ord och går vilse i tankar och så blir det femtiotolv meningar istället för tre 😉 )

  5. Jag gillar hur du tänker. 🙂
    The One är här och nu. Vad som än kommer sen gör ju inte personen mer eller mindre viktig idag, utan det är ju något man hanterar när det kommer. Liksom det finns en anledning till att vissa idag bara finns i mitt förgångna finns det en anledning till att andra får följa med till mig till framtiden. Livet leker. Se till att få vara med. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s