Om tältromantik och smala sängar


En meter. Nej, mindre än en meter. Men avståndet mellan våra madrasser känns som ett brett hav av oändlighet. I mörkret hörs snusandet från sovande småkusiner. Utanför ett svagt mummel där Kusin Vitamin pratar i telefon med Strecket. Annars är det tyst. Och allt jag kan tänka på är hur min kropp skriker efter Mowgli. Ändå ligger jag kvar i min egen, smala säng i det stora, militärgröna tältet. Vill inte tjata och att han ska sova obekvämt bara för att jag själv är beroende av hans bara hud och doften vid hans halsgrop.

– Du… Hans röst bryter tystnaden. Tror du sängen verkligen är för smal ändå?

Och mitt hjärta fladdrar till när jag vänder på huvudet för att möta hans blick. Tänker du som jag B1? tänker jag och inbillar mig att han svarar Jag tror det B2. Han håller upp täcket, lämnar plats åt mig på den trånga madrassen och mina fötter är inte sena att lyda mitt hjärta.

Och så ligger jag där sen. Med ett bultande hjärta och lyckliga, intrasslade fingrar och ben. Och det är allt bra det där med stjärterum och hjärterum. För ibland känns en meter större än ett hav. Och ibland finns det inget bättre än att tränga ihop sig i en smal säng och veta att det bara handlar om kärlek.

Annonser

14 kommentarer

Filed under Uncategorized

14 responses to “Om tältromantik och smala sängar

  1. She

    Ibland kan det lilla avståndet kännas som milslångt … underbart att när man känner så, ändå ha möjligheten att trassla in sig i varandra och bara smälta ihop till en enda stor kärlekshög …

    Puss!!

  2. Åh… jag finner bara ett ord (jämte små hjärteskutt och glädjerus över hur underbara ni är tillsammans): KÄRLEK!!! *pussar på*

  3. åååhhh tvillingsjälar, bananer i pyjamas dom stormar å står på, bananer i pyjamsa kommer två å två…

    Fan va härligt. Nu är det på riktigt 😀

  4. Nämen asså guuuud så snuttigt och underbart. PUSS

  5. Åhhhhh…
    Vet inte riktigt mer vad jag ska skriva… 🙂 …jag läste först Mowglis blogg … och tänkte åhhhh… och så nu din… 😉

    Ni är så härligt sockersött söta att det nästan vore äckligt fast det är ni ändå inte! Ni två får ju en gammal tant som mig att tro på att det kanske kan fungera även för mig… 🙂

    • Hahaha 🙂 Ja ibland när jag läser tycker jag fanimej själv att nu får det fanimej räcka med massa sötsliskigt kärleksdravel… Men how to stop?

      Och du, klart det finns hopp för dig med 🙂 Det tror jag det. Skam åt den som ger upp!

      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s