Om att röra sig framåt


– Ibland blir det tungt att fortsätta framåt, säger Bjarne. Jävligt tungt. Men det är då man ska minnas att hjälper man bara till lite med överkroppen, då går det. Långsamt först. Men det går. Och det blir bättre.”

Och vi alla fortsätter framåt. Pust, stön, stånk. Framåt, framåt, lite till, framåt. Och jag märker snart inte ens av min egen höjda puls eller mjölksyran i benen, för någonstans där glömmer jag bort vad jag håller på med och mina tankar vandrar iväg bland lindar och frökapslar (för det pratar han också om) och så det där med överkroppar. Om att hjälpa till. Tänka framåt. Lägga lite hjärta i det man gör. En gnutta envishet. För så är det ju. I träningen. I kärleken. I livet.

Och jag tänker att tänk om jag hade stannat. Då, det året då allting gick emot mig. Då mitt liv kantades av den ena förlusten efter den andra. Då jag knappt orkade lyfta på huvudet för att se om där fanns ett framåt. Och det tog tid. Pust och stön och stånk. Huvudet i väggen och ryck i kragen. Dagar, månader och år. Men jag fick benen att lyda. Till slut.

Nu sitter jag här och benen rör sig fortfarande. Nu när överkroppen hjälper till. Mest hjärtat. Och tänker att jag ska tamejfan aldrig sluta. Aldrig stanna sådär igen. Framåt. Med benen. Och hela kroppen hjälper till.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Om att röra sig framåt

  1. Anonym

    Detta inlägg måste vara ett av de bästa jag har läst. Önskar jag hade läst det för flera år sen.

  2. Jag väntar på att benen ska sätta fart igen, när jag väl börjar få upp en fart kommer en massa vallgravar och tuvor som får mig på fall. Men jag längtar så otroligt länge, tills dagen då jag kan säga att benen bara går.

    • Tuvor och vallgravar och gropar lite varstans på vägen tror jag faktiskt aldrig man blir helt kvitt, men däremot så kan man nog ta sig lättare upp och tillbaks till vägen igen om man inte gräver ner sig för mycket och bara tänker på hur jobbigt allt är. Men det är inte alltid så lätt förstås, det vet ju jag det.

  3. lanvingirl

    åh, precis sådär känner jag just nu.

    men det var väldigt fint skrivet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s