Om det där med att vara morgontrött


Han är som vanligt uppe tidigt och gnolar för sig själv. Idag handlar det varken om sniglar, fladdermöss eller pannkakor, men däremot verkar han fast besluten om att få upp mig med. Fast klockan bara är tjugo i sju och jag inte tänkt gå upp på nästan en timme. Han känner mig väl. Jag är morgontrött. Och tidsoptimist. Ingen bra kombo. Och han är stark. Och större än jag. Och nästan lika envis. Och han har bestämt sig för att få upp mig. Hjälp.

Jag kan se det i hans ögon när han sätter sig på sängkanten och säger att jag har på mig tills han ätit upp, sen ska jag vara uppe. Annars… Det där Annars:et skrämmer mig nästan. För jag är säker på han kommer vara lika överjävlig som mina klosskastande småsyskon när jag var liten och låtsassov. Hans ögon skvallrar om de onda intentioner han håller på att bygga upp i sitt huvud för en morgontrött stackare som jag. Och därför gömmer jag mitt trötta skratt bakom täcket och försöker hålla ögonen öppna så gott det går.

Solen flinar mig rakt i ansiktet när Mowgli obarmhärtigt låter rullgardinen flyga upp med ett svisch och samtidigt drar täcket från min nakna kropp. Jag tror han tycker det är kul. Att plåga mig sådär. Tre sekunder senare känner jag kalla, blöta händer över min bara rygg och innan jag vet ordet av har han lyft upp mig i sina armar och jag hör mig själv skratta nervöst och försöka få ljud ur strupen som betyder något i stil med SÄTT NER MIG DIG ODJUR! men det går inte så bra. Och han bär ut mig och slänger ner mig på soffan, men kommer visst på bättre tankar och bär ut mig hela vägen till duschen, trots mina protester.

– Sådär! Nu är du uppe, flinar han brett och ser lika stolt ut som tuppen och sträcker sig efter kranen. Och trots att jag fryser och knappt orkar stå på benen och skulle kastat ett hårt föremål på honom om jag hade haft ett, så kan jag inte låta blir att totalälska honom. För han är så jävla dum i huvudet.

Och när jag sen står där i duschen tänker jag att det är nog bra tur att det är jag som är den morgontrötta och inte han. För jag hade nog aldrig kunnat lyfta honom och slänga in honom i duschen. Och faktum är att det är rätt bekvämt ändå. Att inte behöva gå själv. Att ha någon som lyfter en ur sängen. Jag ska nog vara morgontrött resten av livet också.

Annonser

8 kommentarer

Filed under Uncategorized

8 responses to “Om det där med att vara morgontrött

  1. ja du måste verkligen vara kär om du står ut med det där. jag skulle bli galen!!!

  2. She

    Hihi! *fnissar*

    Sund galenhet! Det är grejer det! 😉

  3. lunsan

    Haha!
    Vet inte om jag hade skrattat eller gråtit om jag varit i din sits?
    Men det e förbannat charmigt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s