Om bara några dagar


Jag drömde om dinglande ben i Göta Kanals vatten. Om sjöarna och träden bland vilka jag växte upp. Om bar hud mot hästarnas varma kropp och lukten av blåbär och kantareller och ljumma vindar. Jag tror att jag har lite hemlängtan. Inte mycket. Inte så att det egentligen betyder någonting. Men en del av mig kommer alltid att längta efter sjöar och skogar och gröna fält. Och en del av mig kommer alltid att värka när jag inte kan träffa mina nära närhelst jag vill.

På torsdag träffar jag familjen igen. Det kommer att bli fyra dagar av skratt och gråt och kramar och pussar och kärlek och grillat och nybakat och djur och sång och bad och vänskap… Min syster kommer att springa ut vitklädd, mamma och mina mostrar kommer att gråta, jag kommer att kämpa emot och skratta bort och pappa kommer himla roat med ögonen och vissla hela dagarna. Min bror kommer att retas, min yngsta bror kommer att skratta högt och jag kommer att sitta vid pianot och sjunga som vanligt. Och allt kommer att kännas precis så enkelt och varmt som det alltid gör när jag kommer hem efter en tid borta.

Det gör mig så glad att jag nästan gråter. För utan min familj är jag ingenting. Och nu räknar jag timmarna…

Annonser

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

4 responses to “Om bara några dagar

  1. Vad härligt och underbart och mysigt det låter. Life – as it should be! Ja, emellanåt iaf. Om man får ha det så hela tiden tror jag att man tappar hela charmen med det.

    Ha det UNDERBART, vacker!! Puss puss

    • Så sant så sant dear snyggo. Men så är det väl med allt – får man för mycket av saker och ting så förlorar det ju sin charm litegrann… utom kärlek. och närhet. och vänner. och sommar. och musik… ja, det finns visst en hel jävla massa undantag också 😛

      tack baby! ha det underbart du oxå! PUSS

  2. Vad glad jag blir för din skull! 🙂 Själv ska jag också se min lillasyster ta studenten. Lär nog gråta en skvätt.

    Men det jag skulle säga var att jag inte är ett dugg lycklig eller förväntansfull över att träffa den delen av familjen som jag inte sett på tre år. Tvärtom så har de här åren gjort att jag kunnat må lite bra igen. Läka i själen, bygga en egen grund. Jag har inför den här resan gått runt med ångest och en klump i magen football-size, funderat över vilka ämnen man kommer kunna prata om utan att de sårar en. Gjort mentala kartor över mina ömma punkter, för att förhoppningsvis kunna vilseleda i tid. Ljuga rakt ut om det bara räddar mig. Full beredskap, skölden högt. Man vet aldrig vart kniven kommer, eller när. Om två dagar kommer jag stå mitt i lejonets kula. Långt långt bort från hemmet, pojkvännens trygga famn, den andra fina delen av familjen och långt långt bort från säkerheten.

    Och jag är väldigt glad för din skull, att du har en bra familj som gör dig lycklig! Det kostar mycket, otroligt mycket, att inte ha det så.

    Kram!

    • Åhmen söta fina… Det gör ont i mig att läsa du känner som du gör och jag önskar där fanns något jag kunde göra. Jag vet inte om det hjälper någonting alls… Men om, om, om du vill så skriv till mig när du känner det blir för mycket. Maila. Eller om du hellre vill det, ring. Och prata av dig. Jag vet nog också hur svårt det kan vara att känna precis som du gör, för där har funnits sammanhang då jag själv känt precis som du skriver.

      Så du vet. Jag tänker på dig. Och tveka inte att höra av dig och slänga iväg ett mail om du känner du behöver någon form av stöd när du väl är där. Stor kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s