Jag är en fruktansvärd mor. Alldeles för självupptagen (eller pojkvänsupptagen) för att komma ihåg min son. Vår son. Vår Toby. Och nu sitter han där vid fönstret och stirrar med en anklagande blick på mig. Pratstrejkar. Och jag tänker att han är lite osmart, för det är ju precis därför jag glömmer. För att han pratstrejkat ända sen vi skaffade honom.
Men Mowgli är inte skonsam. Inte han inte. Han påminde mig så fort jag vaknat att jag inte matat Toby och lätt som det är att ge mig dåligt samvete, så kände jag hur jag liksom vissnade lite och hade jag haft längre öron eller varit en blomma så hade jag slokat sådär som ledsna blommor gör. Som Toby gör.
Du ser, Mowgli. Det här hade aldrig hänt om det varit en hund vi skaffat. För hundar låter. Och kissar inomhus om man inte går ut med dom. Och dom hoppar på dig och viftar svansar och gnyr och överöser med mys och kärlek och sitter inte bara i fönstret och stirrar med anklagande blick och slokande blad.
I think it's a Rainbow 
Oh shit!! Operation ” Rädda Toby ” måste påbörjas!!
Skärp Er! Massa kärlek & smek! NU!
*torkar svetten från pannan*
Allmän uppryckning till er båda … inte låta Toby deppa ihop…
❤
I’m on it baby, lovar!
Ah nä, inte hund.
I’m still just a country girl innerst inne.. Djur är ett måste. One way or another 😛
asså låna min hund en vecka så ska du se det går över. giofs har jag uppfostrat han väl å han skulle aldrig komma på tanken att gå morgonprommisen före 9.30. but still. still!
Jag tvivlar på att det skulle gå över, även fast jag säkert skulle sucka och stöna tidiga vintermorgnar.. 😛
En dag blir det stall och en långhårig kossa och lite hästar och nån katt och hund.. vänta bara 😉
Ja, håller med föregående talare. Visst, en hund låter och påminner dig, men det är på inget sätt bättre. Den kräver dessutom betydligt mer uppmärksamhet än vad din stackars Toby någonsin kan göra. Tro mig, levande varelser som inte kan ta hand om sig själva ska undvikas till varje pris. Det sista vi behöver här i världen är mer stress och dåligt samvete! 😉
(Och ja, jag inser att även småbarn faller under ovanstående kategori, men de växer ju i allafall upp förr eller senare och kan då förhoppningsvis ta hand om sig själva)
Haha.. Och jag fortsätter envisas med min hund-önskan. Skillnaden är ju trots allt ganska stor på en stum liten växt och en hund som överöser en med löööv. Faktum är att en hund dessutom skulle vara bra för en träningsundvikare som mig – då skulle jag vara tvungen att vara aktiv vilket skulle vara superbra (och jag skulle klaga och sucka och stöna som sagt, men inte över själva hunden utan mer över min egen lathet)
Och helt superärligt… Har alltid hellre velat ha djur omkring mig än barn. Djur är lika viktigt för mig som musik är. Typ. Nästan 😛
Sa ju det! Den där jäklarns blomman dör tamefan alltid. Men en jycke gör det inte, förhoppningsvis. Min gris har då inte gjort det än 😉
Go for it! Hund är fan det bästa man kan skaffa. I princip.
Åh vad jag tycker om dig! Åtminstone EN som förstår mig 😉
Och gris! Gud vad underbart! Skicka en bild vetja 😀
Du, gums? Det här med djur… det är så mycket jobb, mer än man tror ju (you know that)… men SÅ MYCKET KÄRLEK! När jag blir stor ska jag ha hund igen. Lätt!
Hund är The Best Animal Ever. Jag hade en Ridgeback med mitt ex – jag saknar henne ännu. Men pappa fick en av hennes 10 valpar – ”Atlas” så det är en enorm tröst och ännu större lycka. Honom pussar jag på nästan varje dag. Kärlek!
Åh… Ridgeback…! Ja det är kärlek det där med djur. Och jobbet är jobbigt men absolut värt det hela. Jag ska också ha hund igen när jag blir stor. Utan tvekan.