Monthly Archives: juni 2010

Och så mitt i allt..

Och mitt i alla tårar får jag ett mail. Man tycker jag låter intressant. Man tycker det är kul att jag har skrivit. Och helt plötsligt känns det som att sommaren kan vara räddad. Så söta, snälla vänner därute, håll tummar och tår för mig nu. För det här vill jag. Det här vill jag så jävla mycket!

20 kommentarer

Filed under Uncategorized

Om polismorden i Malexander och en kvinnas sorg

Plötsligt hör jag ett namn nämnas på TV:n som får mitt medvetande att resa tillbaks i tiden. 1999. Jag var bara ett barn då. Och hon var bara en granne. En utav alla de kvinnor som bodde i byn där jag är uppväxt. Men en kvinna som min familj känt hela livet. En kvinna vars ansikte jag aldrig någonsin kommer att glömma. Trots att jag inte förstod allting som hände just då.

Polismorden i Malexander tog hennes livs kärlek ifrån henne. Jag minns hennes tomma blick. Alla bilder i tidningarna. Jag minns de lågmälda rösterna. Skvallret som gick i byn, såsom skvaller ofta går i byar där alla känner alla. Men det är inte förrän nu, idag, som jag inser hur stort det var. Ilskan. Sorgen. Maktlösheten. Och nu, när jag ser bilden av henne från rättssalen, kan jag inte sluta gråta. För ingen människa, någonsin, borde få förlora sitt livs kärlek på det sättet. Ingen förälder borde få mista sin son, ingen syster sin bror… Ingen borde få vara så trasig.

Och jag undrar när fan världen blev så inihelvetes screwed up. När?

8 kommentarer

Filed under Uncategorized

Räddare i nöden

Vad gör du?

– Ehum… typ.. putsar fönster..

– Va? Oj!

– Mm… Oj..

– Vill du ha sällskap?

– HELL YES! Kom hit!

– Sätter mig på tunnelbanan nu..

Ibland är det en himla tur att man har en Kusin Vitamin vars telefon aldrig fungerar när den ska, förutom just precis i rätt tillfälle. För ibland är det en fråga om liv och död (som nu..typ) och då är det viktigt med fungerande mobiler. Och så överlevde jag ännu en dags semester. Good job!

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

Om att mäta uttråkningsgrader

Man brukar kunna mäta min uttråkning på följande sätt: ju duktigare jag blir desto värre och farligare.

Idag har jag: diskat, plockat undan, tvättat, torkat, dammat, anmält mig till en gitarrkurs, läst ut en bok, betalat mobilräkningen, bokat upp träningspass för resten av veckan, varit ute och gått, slängt soporna, putsat alla fönster…

Slutsats: jag är döende. Rädda mig någon. Tacksåmyckethej.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Om sol i sinne

Som vanligt vaknar jag till igen när Mowgli sätter sig på sängkanten för att äta frukost. Han har börjat göra det på sistone. Sätta sig hos mig och flina lite när jag sömnigt ler mot honom eller kurar ihop mig till en liten boll kring hans kropp. Jag älskar det. Idag är inget undantag.

Kan se solen skina ute och i halvsömnen suckar jag förnöjt. Jag har drömt om Chile hela morgonen. Om mormors hus och mandelträden. Om doften av varm jord och citrusfrukter och kummin och mynta. Och känslan och dofterna ligger kvar i min kropp när jag vaknar. Ett tag tror jag nästan jag faktiskt är där.

– Cc har kommenterat, meddelar Mowgli. Och han känner mig väl. Vet mycket väl om hur rusigt glad jag blir över nyheten och att jag antagligen kommer att rusa upp ur sängen så fort han gått hemifrån. Och det är precis vad jag gör.

Och när jag sedan sitter där, i min solfläck på soffan och med datorn i knät, kan jag inte sluta le. För Cc är tillbaks och jag har saknat henne. För att jag älskar solfläckar inomhus och hur de påminner mig om när jag var liten och alltid somnade på solfläcken mitt på hallgolvet.

Och för att jag har världens bästa pojkvän som gör mig glad, gladare, gladast. För att han pushar och finns där. För att han anmäler mig till ”Dance & Jam Session in the Summer Sun City” för att han vet jag älskar afrodans. För att idag är det sol och jag känner mig gladare än jag gjort på ett bra tag och för att just idag har jag upptäckt att jag älskar Mowgli lite mer, lite djupare än igår. Och imorgon mer än igår.

13 kommentarer

Filed under Uncategorized

Justeja

Innan jag blev rosenrasande så målade jag. Ni får en liten sneakpeak av mitt kladdande. Så snäll är jag idag.

Natti natti vännerna!

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

Det där med (skit)fotbolls-VM:et som sög

Kusin Vitamin hetsäter. Det är 2 sorters chips och  fyra sorters choklad och vindruvor och Cola och mitt i allting stället hon sig upp och skriker och spottar och fräser. Och den här gången varken förvånas eller skrattar jag. För jag är minst lika förbannad. Och jag hetsäter och kastar vindruvor och svär de mest avancerade eder i korus med min vilt gestikulerande kusin. Och Mowgli sitter där vid sidan om mig och ger oss snabba sidoblickar lite då och då.

Man blåser av för halvlek. Vi förflyttar oss till balkongen. Pratar om att hoppa. Funderar på att hoppa. Funderar mycket seriöst på att hoppa. Men vi är ju chilenare. Chilenare ger aldrig upp hoppet. Det finns liksom, per genetik, en underliggande och helt absurd tro på att vi kan klara oss ur alla situationer bara vi aldrig någonsin, inte under några omständigheter, ger upp hoppet eller tappar suget. Dårskap kallas det ibland. Så vi hoppar inte.

– Jag mår illa, säger Kusin Vitamin och grimaserar.

Jag med, svarar jag och tar mig för magen.

– Vill du ha choklad?

Ja för i helvete!

Och så hetsäter vi. Andra halvlek är igång. Men ju längre matchen lider, desto mer tappar vi suget. Och man vet att det är riktigt illa när vi till och med slutar hetsäta. Då reagerar till och med Mowgli och undrar om det verkligen står rätt till med oss. Och Kusin Vitamin slänger iväg telefonen och svär och hytter med nävarna åt tv:n och jag spottar och fräser och stampar och ropar glåpord till de brasilianska spelarna.

Jag ska aldrig mer titta på fotboll. Dårskap. Ren och skär jävla dårskap. Aldrig mer. Inte undra på att Bielsa ser ut som han gör..

2 kommentarer

Filed under Uncategorized