Om en krogsöndag med Fifi


Det är krogsöndag på jobbet och jag får gå av redan vid nio och dricker Spritzers och Fifi blir överlycklig när hon ser mig. Vi tjoar och tjimmar och testar att köra rattfulla på racingsimulatorerna och bowlar och jag får fyra strikes i rad utan att förstå hur fan det gick till för när jag är nykter är jag usel på just bowling. Med oss har vi ett gäng grabbar som jag inte känner, men det är lätt att lära känna i ruset och neonljuset. California och jag blir superbuddies, trots att han har på sig shorts och en sliten keps och inte riktigt går att bestämma ålder på. Men det är fint, för jag får prata engelska igen på heltid och det känns… hemma.

Och så vinglar vi in på O-baren som mer liknar en begravning och istället vinglar vi bort till uteserveringen i tältet där man spelar soul och vi vet ju att soul är det jävligt mycket själ i och Fifi och jag blir helsålda på musiken och startar upp ett dansgolv mitt bland klirrande, gröna flaskor och oidentifierade järn. Och vi dansar och skrattar och skålar och dricker och allting känns lätt och enkelt och roligt och stämningen är sådär intim och mysig och varm. Fifi blir alldeles tårögt glad när jag pussar henne och säger det var längesen någon pussade henne och vi kramas och dansar och skrattar åt den äldre mannen vid baren som vill bjuda mig på dricka för att jag är vad han kallar den vackraste kvinna han någonsin sett.

Och vi blir kompisar med två norska killar i baren på andra sidan gatan och jag trillar av stolen när den ena säger han heter Kato. För jag skrattar och skrattar och gråter lite och skrattar så mycket att jag får ont i magen och hans norska kompis skrattar och slår näven i bordet för ingen har skrattat åt Kato så som jag gör  och jag kan inte låta bli att fråga om hans föräldrar inte tyckte om honom och Fifi skrattar och Kato skrattar och alla skrattar. Och så håller vi på i vad som säkert är nästan en timme. Vi har nog roligast i hela Stockholm just då. För hur ska man inte kunna skratta åt en norsk riddar Kato med rött hår?

X antal spritzers, öl och järn senare är det dags att göra sorti och Fifi och jag skrattar fortfarande när vi vinglar uppför gatorna på Stureplan. Mörkret känns hemtrevligt med dom färgglada ljusklickarna runt omkring oss och natten är vår vän där vi går och delar hemligheter med varandra. Och någonstans där tänker jag att jag kommer sakna henne vansinnigt mycket när vi inte längre jobbar ihop och hon flyttar ut till skärgården över sommaren. För Fifi är varm och rolig och sådär enkelt enkel som jag gillar. Och ni vet säkert hur man alltid lovar varandra att hålla kontakten, med goda intentioner såklart, men hur man alldeles för ofta faller i glömska hos den andre? Eller hur saker och ting ibland bara inte blir av?

Fast Fifi och jag vi håller nog. Det tror jag det. Och jag pussar henne igen och säger jag är glad vi blivit vänner och sen ser jag henne ramla ur taxin och vingla hemåt med ett brett leende medan jag själv åker vidare till världens finaste pojkvän som jag säkert kommer att väcka när jag tror jag är smidig och diskret på fyllan. Och tanken på att komma hem till honom… Det är kärlek det.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s