Nature does never hurry, yet everything is accomplished.


Han tar mig till Stora Skuggan. Jag tänker att det låter som en plats utanför Lejonriket eller kanske någon hemsk plats nära Katlagrottan eller riddar Katos borg. Men när bilen rullar in bland gröna fält och långhåriga kossor blir jag som barn på nytt.

– Åh! Baby! Stanna bilen! bubblar jag och pekar som om jag aldrig sett en långhårig kossa förut. Men det har jag ju. Det är Mowgli som aldrig har det, inte innan jag mailade över en bild i början av vår mail-period innan vi hade träffats på riktigt. Och därför blir jag ännu bubbligare.

Och jag lånar hans mobilkamera och springer bort över vägen och så nära jag kan komma. För alldeles där intill ett träd ligger en jättehårig liten kossa och jag svär han måste vara Ferdinand för han ligger där under sitt träd och långt därborta går dom andra runt och betar i en liten hög. Men inte Ferdinand. Han ligger där och tuggar på sitt gräs. Alldeles ensam. Alldeles nöjd. Och viftar på sina tofsiga öron.

Och vi sätter oss mitt bland de betande fåren. Dom finns så långt jag ser och det finns lamm och dom är vita och ulliga och vissa är svarta och prickiga och dom springer och bräker och solar och äter och jag kan inte låta bli att sucka djupt där jag sitter med knäna uppdragna mot bröstet på min gräsplätt. Och jag drar in den friska luften och det är som om synen och luften och solen och vinden talar till någonting inuti mig. Det är som om någonting drar vid mitt hjärtas strängar och fästen och jag får nästan svårt att andas. Känner hur det bränner lite bakom ögonlocken. För det är så jävla vackert. Allt det där gröna och solens strålar bakom träden och det glittrande blå vattnet och djuren som lyckligt betar omkring mig.

Precis där och precis då slår det mig hur jag alltid kommer att vara det där barnet jag en gång var. Den där flickan som kunde gråta som om hjärtat brustit, men som så fort katten kröp ihop hos henne fann tröst och lugn. Flickan som alltid tjatade om en egen häst. En egen hund. En egen kanin. En egen fågel. En egen råtta.. Som strejkade och låste in sig på toaletten i ett dygn för att få ett eget marsvin. Flickan som varje vår satt under äppelträdet med utsträcka händer för att förundras över hur talgoxar och blåmesar åt ur hennes händer. Hon som grät när hennes lillebror dödade myror och fiskar han fångat. Flickan som tillsammans med hennes lillasyster letade upp skadade fåglar och nyckelpigor och tog hem dom. Flickan som älskade att springa runt i skogar och ladugårdar och döpte kossor och fåglar och fjärilar och kattungar och drömde om att få vara ett av barnen i Barnen i Bullerbyn. Flickan som ville vara Pocahontas. Indian. Fri. Vacker. Vän med djuren. Prata med träd..

För det är något helande med allt det där. Med djuren. Med naturen. Med vinden mellan träden och solens glitter på det blå. Och hur mycket jag än älskar städer så finns där någonting som en stad aldrig någonsin kan ge mig. Och det kommer alltid att saknas någonting, jag kommer alltid längta efter gröna fält och mjuka pälsar och känslan av att inte dikteras av klockan.

För innerst inne, längst därinne i det allra djupaste och renaste. Där kommer jag alltid vara just hon. Flickan från landet som fann tröst i beskyddande pälsar, tysta skogar och glittrande vatten. Just hon.

”Jag frågar inte efter meningen i fågelsången eller soluppgången en disig morgon. Det bara finns där och det är vackert.”

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Nature does never hurry, yet everything is accomplished.

  1. Håller med dig vännen. Allt det där är som sång och ljuv musik för själen!

    Massa kramar!

  2. Kunde inte ha sagt det bättre själv!!!! Huvudet på spiken!! Med risk för att vara en tjatmoster med alla kommentarer så måste jag bara inflika att det finns ett fåtal ögonblick som jag känt mig alldeles hel, lycklig och tillfreds. Där jag kände rakt upp och ner att här och nu kunde jag dö utan att det skulle göra så mycket, för allt var fulländat. Det var när jag åkte genom fält efter fält med blommande mandelträd i ett nyvaket vår-Spanien. Mandelträd, berg, klippor, grottor, stenig jord, trevande sol, vårvärme. Där – i ett mandelträd – hade jag kunnat sitta och bara vara lycklig, i resten av livet kändes det som. Tog bild efter bild med kameran, tills batteriet tog slut. Skissade och ritade, men jag visste att jag omöjligt skulle kunna fånga känslan, log snett och visste att jag aldrig skulle kunna få dela ögonblicket med någon – det var för stort och komplicerat, för vackert, rent och enkelt för att kunna återberättas. Det var flera år sen, men jag minns varje liten detalj. Och jag har kvar de otillräckliga bilderna, och den halvtorftiga skissen. Men jag behöver inte titta på dem. Jag bara blundar och minns. Det finns bara där. Där ute. I skogens gröna fluffiga mattor av vitsippa, i bäcken, i det första blåsippshavet, i solnedgången, i soluppgången, i havet, i regnet, i den gnistrande vita snön. Lyckan, kärleken, alltet, fulländningen!

    SÅ befriande att läsa att det finns fler av solens, naturens, jordens barn där ute!! 😀 ❤

    • Oj värsta kommentaren 🙂 Hääärligt! Javisst finns det fler av oss härute. Och jag förstår precis den där känslan du försöker beskriva och jag förstår också hur jävla svårt och i princip omöjligt det är att faktiskt beskriva den och göra den rättvisa. För det är så jävla vackert och mycket större än en själv att det helt tar andan ur en.

      Kram på dig 🙂

  3. PS. Jag grät också över döda myror.. 😉 Och hade fjärilslarver.. Vi hade en fjäril som brukade sitta på pappas axel när han diskade – Torsten hette han! Brukade samla alla de där små gröna flygfäna, så att inte min mamma skulle döda dem. ^^ Jag och min mormor var kompis med alla spindlarna i källaren. Mamma fick spader, så vi tog ner alla spindlar ifrån huset så de kunde få bo i källaren.. 😉 Så – du är inte ensam..!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s