His&Hers #1 – My side of the story


Det är med en djup gemensam suck vi inser att bilen är alldeles för liten. Jag försöker tänka ut hur vi ska bära oss åt för att få plats med en garderob i den lilla, svarta Alfa Romeon men inte ens min envishet kan nog vinna den här gången. Mowgli stönar högljutt och borrar in huvudet mot min axel och svär besviket och jag pussar lite på hans huvud för att trösta.

Ska vi köpa en blomma? säger han plötsligt.

En blomma?

– Ja.. För att kompensera. Jag tänker ju inte åka hem utan nånting!

Sagt och gjort. Tillsammans knallar vi bort för att hitta den bästa blomman vi kan hitta – och som är vänlig mot en pollenallergiker som mig. Och vi vänder och vrider och läser och hummar och känner och mäter.

– Det här är världens bästa blomma, säger jag. Vilken överlevnadsinstinkt!

– Mmm… hummar Mowgli och jag vet att vi båda tänker på växterna som står i hans sovrumsfönster som troligtvis aldrig ens fått lukta på vatten. Likväl håller dom sig gröna och någorlunda upprätt. Dom är lika misskötta som Dave Pelzer, men på något vänster finns där tillräckligt med kämparglöd i dom för att växa och vägra ge upp. Det gillar jag.

Till slut hittar vi honom. Den gröna lilla trädliknande växten vi letat efter. Och jag envisas med att han måste döpas, precis som jag gjorde när jag var liten och köpte blommor. Eller kanske snarare gosedjur. Eller djur för den delen. Jag tror det är just det. Mowgli kompenserar för en utebliven garderob. Själv kompenserar jag för alla uteblivna husdjur sedan jag flyttade från Sverige.

– Toby, säger jag.

– Toby? säger han.

Ja. Toby, nickar jag.

Toby, nickar han.

Och där står han nu. Vår fina lilla Toby. Och tittar ut genom ett stort fönster medan han dagdrömmer om ljumma sommarkvällar och dofter av grillat kött. Och jag får nästan lite moderskänslor. Det är lite som att skaffa barn. Fan. Vi har blivit föräldrar.

(Att sen Mowgli inte helt håller med om att det var såhär det gick till, det är ju ingen ovanlig företeelse. Ni får gärna läsa hans version HÄR, men kom ihåg att han gärna ljuger lite för att låta mer som en man. Han har nämligen fått höra han låter mjuk när han skriver, så you know.. )

Annonser

12 kommentarer

Filed under Uncategorized

12 responses to “His&Hers #1 – My side of the story

  1. P

    Ni verkar passa för varandra som handen i handsken…
    🙂

  2. Det bästa är att de där nedrans små trädena alltid har en tedens att just dö. Men ni har lyckats med det mesta hittills så varför inte, jag hejar på er iaf! 🙂

  3. Och hon stavade fel. Den där Tussen.. Hoppas du har överseende med detta 😉

  4. She

    Haha underbart är bara förnamnet!!

    Och yes, your story is tha truth! 😛

  5. Alltså, jag fattar ju på en gång vilken version som är den korrekta. Hallååå liksom?

    *ställer mig bredvid Pocahontas och ler förnöjt*

    Vi flickor minns alltid rätt – utan modifikationer! 😉

    Puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s