Det där om att vara själv men inte ensam, ensam men inte själv


Idag har jag vandrat planlöst omkring. Vädret har varken varit bra eller dåligt.. bara väder. Den intetsägande typen av väder som liksom inte är någonting. Någon form av gråzon. Och när jag sitter där på en bänk och lyssnar på Mumford & Sons tänker jag att det är en befrielse att trivas i sitt eget sällskap. För jag vet folk som inte gör det, folk som avskyr varje ensam minut och som liksom är döda när de inte är med andra. Själv är jag som vädret – mittiemellan. Jag är social, men inte översocial och jag trivs samtidigt med min ensamhet, så mycket att jag ibland bara MÅSTE ha den. Tiden med mig själv. Har aldrig haft några problem med att sitta tyst och lyssna på musik hela dagarna eller vandra omkring på gator utan sällskap, mer än de röster som följer mig vart jag än går. Nej, jag menar inte multipla personligheter, utan min MP3-spelare.

Det är en himla skillnad på att vara själv men inte ensam och på att vara ensam men inte själv. Jag har erfarit bådadera. Jag tror dom flesta av oss har det..?

Trivs du i ditt eget sällskap?

Och så lite Mumford & Sons

Annonser

14 kommentarer

Filed under Uncategorized

14 responses to “Det där om att vara själv men inte ensam, ensam men inte själv

  1. mh

    Sjukt att du tar upp detta för att jag själv tänkt blogga om en liknande sak. Men för att svara dig;
    Ja, jag trivs som fan i mitt eget sällskap. Måste få vara själv ibland.

  2. När man lyssnar på Mumford är man aldrig ensam. Kram.

  3. Självvald ensamhet är skönt. För att hämta andan och samla tankarna, liksom.

    • Verkligen. Fan jag slutar funka utan min självvalda ensamhet, den är livsviktig för mig. Så länge det är i lagom mängd så är nog ensamhet något vi alla behöver lite då och då.

  4. Älska Mumford and Sons. The cave, Awake my soul. Love it! 😀

  5. relationskrisen

    Att lära sig att vara själv är en helt underbar sak. Det är inte alla som kan det. För min egen del trivs jag otroligt bra med att vara själv, ibland kanske lite för bra! 😉 Det viktigaste är att hitta balansen som man själv trivs med, men man ska aldrig underskatta betydelsen av att få lite tid att samla sina egna tankar och att bara filosofera i sin ensamhet. Det är livsviktigt!

  6. Ja, jag har skrivit om det där jag med. Jag värdesätter ensamheten. Jag måste ibland vara själv för att höra mina egna tankar. Var orolig över det när jag skulle bli sambo igen. Jag var rädd för att tappa bort mina tankar. Att allt skulle bli suddigt och oklart igen.

    Men det är annorlunda nu, för med Daniel kan jag vara ensam fast han är i samma rum som mig. Vi kan vara ensamma ihop.

    Kram

    • ”Vi kan vara ensamma ihop”
      Jamen precis så känner jag också nu! Det är så jäkla skönt. Att man kan få vara ensam utan att vara själv och utan att känna sig ensam. Jag skulle nog inte palla ett förhållande där jag inte kunde känna så. Vid närmare eftertanke..Been there, och pallade inte alls.

      High five för självvald ensamhet! Tjoho!

      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s