Om avslutade eror


Det är när jag sitter här i solen på balkongen och lyssnar på det svaga stadssurret och fågelsången som jag kommer att tänka på åren i Spanien. Och det enda som egentligen fattas just nu är ljudet från vågorna som krusar sig mot stranden och sanden under mina tår. För jag drömmer mig ofta tillbaks till Spanien när solen värmer mitt ansikte.

Fast just idag värker det i maggropen. En ihålig molande värk. Och jag har känt den förr. Jag vet den föds ur saknaden. Och jag skulle inte byta det jag har idag för allt det jag hade då, men just idag saknar jag gemenskapen igen. Vetskapen om att vart jag än vänder mig så har jag mina närmaste vänner som plockar upp mig om jag faller, som skrattar med mig åt livets lustigheter och som drar med mig ut på galenskaper.

Och jag tänker på V och på Kollegan. Och på Portugisen och Perri och alla dom andra som är därnere nu. Tillsammans. Utan mig. Och jag kan inte låta bli att fastna vid bilden på Facebook. Jag fastnar vid den hur jag än gör. För det känns. En del av mitt liv har liksom tagit slut och jag har nog inte riktigt insett att den tagit farväl av mig förrän nu. Nu när jag sitter här och ser på en bild med brunbrända vänner och armar om axlar och känner lite att jag går sönder. Sådär litegrann. Sådär som man gör när någonting man älskar liksom tar slut. För att allting tar slut förr eller senare.

För att jag vet där inte blir fler somrar – år – tillsammans med dom. Inte sådär. Inte i solen och saltvattnet och singellivet och dom ändlösa nätternas galenskaper. Inte bland tårar och magknipsskratt och lunchutflykter och nakenbad och hippiestränder. Inte bland haremsbyxor och sangrior och lånade cyklar och bakfylledagar på jobbet..

Jag vill inte vara nånannanstans än där jag är idag. Men helvete. Det känns. Det känns tamejfan.

Annonser

8 kommentarer

Filed under Uncategorized

8 responses to “Om avslutade eror

  1. mittiallt

    ”… och känner lite att jag går sönder. Sådär litegrann. Sådär som man gör när någonting man älskar liksom tar slut. För att allting tar slut förr eller senare.”

    gillas starkt.

  2. Pingback: #1 – Qui est Fariahn? « I think it's a Rainbow

  3. Pingback: #7 – ”No distance of place or lapse of time can lessen the friendship of those who are thoroughly persuaded of each other’s worth.” | I think it's a Rainbow

  4. Pingback: #12 – Om mina väskor & | I think it's a Rainbow

  5. Pingback: Om en gitarrist och ett ouppklarat missförstånd | I think it's a Rainbow

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s