Om att trivas


– Varför sa du ingenting, baby? frågar han när han läst mitt inlägg och vi senare springer nedför trapporna.

– För jag ville inte vara en partypooper, förklarar jag lite generat. Och faktum är ju att jag hade ju faktiskt trevligt sen ändå och det säger jag till honom. Den där första delen av kvällen, den var bara så långt ifrån mitt eget, försöker jag förklara utan att fördenskull mena att folk har varit snobbiga eller otrevliga.

Senare går vi där i Kungshallen. Mowgli, jag, Syrran och Datakillen. Och när jag går där, sida vid sida med Syrran, Mowglis Syrra som jag tycker är så väldigt vacker (ja ni vet på ett såntdär insideout-kinda-sätt som får det att lysa om hela hennes person) och pratar om beslutsångest medan killarna går långt framför oss, tänker jag att Det här, det här är MIN värld.

Och här trivs jag.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Om att trivas

  1. Du är helt fantastisk…
    Jag avundas Tärningen och bugar mig oändligt djupt för dina inlägg…

    Du är en sann författarinna, och jag önskar dig all välgång i det…

    Jag vill också ha en Pocahontas!

  2. Haha… helt fantastisk minsann. Det vet jag inte, har en känsla av att jag förskönas i det han skriver om mig 😉 Men jag försöker.

    Tack Cain, blir jätteglad av din kommentar. Hoppas du hittar din Pocahontas du med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s