Tillsammans är vi oslagbara


Jag åker in till stan för att möta upp Kusin Vitamin. Vi har inga planer, inga egentliga idéer men jag är så glad att se henne att det inte spelar någon roll allt det där. Och vi pratar om att Grace Jones är i krokarna och att det kanske ska ringas något samtal, men just som vi svänger runt hörnet går vi rakt in i just Grace Jones herself och så Li. Och det kramas och skrattas och skriks och skuttas och så kramas det lite till. Och Grace Jones och Li är high on life och övar ryska medan de dansar och sjunger russian gangsta kalinka och Kusin Vitamin och jag kämpar för att hålla masken när vi filmar förbipasserande människors reaktioner.

I solen förvandlas vi till fjärilar som planlöst, bekymmerslöst fladdrar omkring på gatorna i ljuset. Och vi förundras över hur många människor som samlats för att i kör skrika ut sin kärlek till Hammarby och vi skrattar åt det fina i att en sån sak förenar så många olika människor. Vi står mitt på Medborgarplatsen och ser solen försvinna bakom husen och i takt med att den försvinner så börjar också människohavet tunna ut. Men vi hinner bli vänner med både Hammarbyare som bjussar på öl och colombianskor som försöker pussla ihop Li med en mystisk kusin och vi hinner till och med göra affärer med en burksamlande, fradgatuggande typ som vi undrar lite om han har rabies. Det är liksom något med hans ryckiga rörelser och stirriga blick, och sättet han stressat säger att han bara vill ha svenska burkar med sjuor på.

Och det blir kallt, så kallt att vi dansar mitt på Medborgarplatsen för att värma oss medan Li sjunger att hon är en jävel på kärlek och folk tittar, men vad gör väl det när man vill bli varm och senare, på vägen till Vassa Eggen springer vi på tre killar med instrument under Svampen och vi stannar för att dansa. Och sjunga med dom. Och i vad som blir ungefär fyrtio minuter står vi sedan där och jammar med främmande människor. Och vi sjunger för fulla halsar och dansar som Elvis och pratar om att gitarristen är söt och ger oss moderskänslor och vi har så väldigt kul just precis där, med killarna och gitarren och ägget och trumpeten och precis just i det ögonblicket försvinner allting annat. Och när vi sedan tar farväl ångrar vi att vi inte tagit deras nummer. Eller åtminstone bytt Facebook. För vi tänker att fan vilka sköna lirare. Sånna vill vi hänga med i sommar.

Så hamnar vi till slut på Vassa Eggen. Li och jag försöker lära oss att äta oliver. Grace Jones vägrar äta jordnötter utan sked. Och ölen vi dricker smakar dagen-efter-blaskig. Men ingenting av det där spelar egentligen någon roll. För ihop får vi tiden att flyga och inte ens dom jobbigaste ämnena rör oss i ryggen ikväll. Och när jag sedan vandrar därifrån tänker jag att helvete vad glad jag är att jag är  här. I Stockholm. Med underbara vänner. En underbar pojkvän. Och med en efterlängtad sommar framför mig.

Annonser

10 kommentarer

Filed under Uncategorized

10 responses to “Tillsammans är vi oslagbara

  1. Alltså jag är all for a wonderful STOCKHOLM SUMMER!!!!

  2. Torkel

    Damn, det där låter ju mer än kul 🙂

  3. Pingback: The All-seeing Eye « I think it's a Rainbow

  4. Pingback: ‘No canvas absorbs colour like memory’ « I think it's a Rainbow

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s