‘The rising sun will always speak your name..’


Jag står på perrongen och iakttar en gammal kvinna som går hand i hand med en tjej som är i min egen ålder. Och plötsligt känner jag mig så väldigt liten. Ensam, trots att det står hundratals människor omkring mig och trots att jag egentligen är allt annat än ensam. Men det slår mig plötsligt att precis sådär, hand i hand och lyckligt tjattrandes, skulle jag själv gått omkring med min egen mormor om hon fortfarande levt. Om hon inte ryckts bort ur mitt liv, våra liv, sådär helt utan förvarning.

Det känns märkligt att känna såhär en dag som denna, då solen skiner och himlen är alldeles sommarblå och mitt hjärta så väldigt fyllt av kärlek. Att helt plötsligt känna sig så liten och tung. Att drabbas av den där våldsamma saknaden som alltid ligger där i mig, men som för det mesta får nöja sig med att bara titta fram vid special occasions såsom julafton och 11:e juni. Och jag undrar om jag någonsin kommer att vänja mig vid knivhuggen i mitt bröst varje gång jag påminns om att min bästaste bästa vän är borta. Eller om jag någonsin kommer kunna minnas och  prata om henne utan att mina ögon tåras och jag måste trycka handen hårt mot bröstet, trots att jag skrattar.

Det är när jag känner såhär som jag inte vet hur jag ska hantera det. Och jag har ingen aning om hur jag ska hantera det när jag står mitt på en folkfylld perrong på Stockholm Central. För jag vet inte hur man brottas med två så mäktiga känslor som lycka och sorg på en och samma gång utan att gå mitt itu.

Så jag höjer volymen på min MP3 och låter Killswitch skrika i öronen på mig i ett försök att stänga ute mina egna tankar och så sväljer jag min litenhet och smörjer in hjärtat med tigerbalsam. Och när jag sen sitter här och klär mina tankar i ord kan jag inte låta bli att le snett åt min egen liknelse, trots att tårarna trängs.

Mormor luktade tigerbalsam varje kväll…

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “‘The rising sun will always speak your name..’

  1. Det kommer nog aldrig sjunka in riktigt att människor faktiskt försvinner. Att något som hållt på och skapats i 70 år helt plötsligt är ingenting? Det värta är när man även börjat tvivla på om de verkligen fanns? När minnena börjar suddas ut och det endast finns otydliga fragment kvar av ansiktet de bar. Då gör det ont, riktigt fruktansvärt jäkla ont!

    Jag brukar ha två,tre gånger om året som jag bryter ihop lite av saknad. Senaste gången var endast en vecka sen. Vet fortfarande inte vad som triggade igång det riktigt, men plötsligt satt jag där och tokgrinade och lyssnade på sorgliga låtar, endast för att kunna gråta lite mer. Men lika mycket som det gör ont är det skönt. Att sakna någon så det gör ont är bara ett bevis på att de faktiskt fanns. Då gör det inget om deras ansikte börjat suddats ut, för hjärtat kommer ändå ihåg allting!
    Kram

    • Immc & Malin: Tack för era kommentarer. Och jo, visst är det så, att nånstans är det en trygghet det där med att man saknar så mycket att det gör ont. Liksom någon typ av bevis att jo, visst fan har dom funnits och dessutom betytt något.
      Ibland kan jag bli jätterädd att jag ska sluta minnas, som du säger Malin. Bara tanken gör mig alldeles illamående så dom två senaste åren har jag börjat samla på mig saker som påminner likt en ekorre som samlar mat till sitt vinterförråd. Jag köper parfymerna hon använde, letar fram hennes gamla tröjor och sjalar, lyssnar på hennes musik…
      Och det är ju så.. hjärtat minns allt. Men jag hoppas ändå att huvudet alltid kommer att minnas med.

      Jättestora kramar till er båda!

  2. Det går inte en dag utan att jag tänker på min älskade syster och på nåt vis känns det tryggt när det hugger till i bröstet, det är liksom så det ska vara numera. Jag tror inte att man vänjer sig, iaf inte på det viset att det slutar att kännas. Dock blir man nog bättre på att hantera det när känslorna kommer över en.

  3. Pingback: Saviour « I think it's a Rainbow

  4. Pingback: Det där med att sudda ut.. | I think it's a Rainbow

  5. Pingback: Om den tiden på året.. | I think it's a Rainbow

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s