Om framtiden

Jag sitter i Mowglis säng och funderar över mina framtidsplaner. Jag har inte många, är typen av människa som inte gärna planerar för mycket och hellre följer impulser, men jag har några få och en utav dom är att fortsätta plugga. Vill söka till universitetet. Vill göra någonting av mig själv. För jag vet ju där finns potential. Och jag brinner. Jag brinner så väldigt mycket för så många olika saker att det tagit mig år att ens komma fram till vad jag ska välja att rikta in mig på, men jag vet nu. Och jag känner hur det är dags att göra någonting av det.

Ibland blir jag så trött på mig själv för någonstans därinne finns fortfarande den där rädslan att misslyckas. Den som brukade förlama mig när jag var yngre. Prestationsångesten jag skrev om i min gamla, officiella blogg och som jag fortfarande slåss med idag, bara inte lika ofta eller länge. Jag lär mig hela tiden och jag vet ju att det är onödigt att gå runt och oroa mig för att inte räcka till. Oroa mig för att misslyckas. För gör jag det, misslyckas, ja då gör jag det. It’s not the end of the world och jag vet ju det. Men tro fan att det kan vara nog så svårt ändå.

Nu sitter jag i alla fall här, efter att ha skjutit upp det dag efter dag efter dag. Mail har skickats till studievägledaren med frågor och funderingar och nu väntar jag bara på svar.

Det är dags att ta sig i kragen.