Och så skrattar vi och pratar om killar


Vi sitter på Torget, Vackra H och Tandteknikern och V och jag. Gamla Stan vilar i kyla och halvmörker, men jag är fortfarande varm och rusig av glädje efter att ha återsett en av mina allra finaste vänner. Fortfarande bubbligt skrattig efter att ha fått syn på V’s stora leende på gatan och sprungit rätt in i hans armar och blivit snurrad runt, runt i luften som ett litet barn. Som på film.

Torget är mysigt. Vi sitter där bland tända ljus, dimmade lampor och det halvhöga surrandet från rösterna runtomkring oss. Och det är så väldigt härligt att prata engelska igen och våra fyra helt olika accenter roar oss. Vackra H med sin amerikanska gangsta-kinda-sätt att prata på, Tandteknikern med sin lätta franska brytning, V med sin mycket svenska betoning och så jag själv med min breda Londonaccent som jag råkat plocka upp under åren. Vi är så väldigt olika, alla fyra, men ändå inte och jag ler.

Och vi pratar killar, såklart. Det gör jag ju alltid i V’s sällskap och ikväll är inget undantag. Han tittar på mig, sådär granskande, skrattar lite och puffar på Tandteknikern. Jag har råkat försvinna bort i tankar för ett ögonblick och blivit påkommen.

– Aaahh… Vem är han!? kräver V att få veta och han nästan hoppar upp och ned där han sitter på den röda stolen. Och jag skrattar generat och berättar och eftersom det är V så visar jag en bild på honom och hans mage.

– Well, I’ve never met him, but baby… KEEP HIM! utbrister Tandteknikern och jag får lova honom att behålla killen jag träffar. Och så skrattas det högljutt och folk vänder sig om och tittar nyfiket på oss.

Sen är det Vackra H som berättar om Rapparen hon träffat en tid och som allting varit helt fantastiskt med. Tills hon skämtade en gång och han tog illa vid sig och slutade höra av sig. Och hon förstår fortfarande inte vad det var som hände. Tydligen har han nu gått och bestämt sig för att spela svårflirtad och hon vet inte om hon har lust med det spelet. Och hon pratar om hans läppar (som genast får mig att tänka på någon helt annans läppar) och om hur väldigt passionerad han är. Hon pratar om det som om det automatiskt skulle betyda att det handlar om kärlek.

– Love. Passion. I think it’s all the same thing, really, like.. säger hon och gör yviga handgester. Verkar övertygad och V, han hummar instämmande, medan jag själv och Tandteknikern förblir tysta. Och man fortsätter prata om det här med kärlek och passion och hur de egentligen hänger samman. Och så hör jag mig själv säga att

– Det ena garanterar inte alltid det andra..

Och det blir tyst igen och Vackra H tittar nyfiket under krull-luggen på mig.

– Vet du, du är skitvacker, säger hon. Bara sådär. Och jag rodnar och förstår inte alls vad hon menar, för jag tittar tillbaks på henne och ser en exotisk filmstjärna och tänker att hade jag bara varit mer intresserad av tjejer så hade jag försökt få tjejens nummer.

Sen pratas det om Amsterdam och rockstjärnor och jag försvinner en stund i mina egna tankar. Funderar fortfarande på det där jag själv just sagt. Funderar över kärlek utan passion. Passion utan kärlek. Och över passionerad kärlek. Tänker tillbaks på Portugisen och Gitarristen och Spanjoren och Han med Tatueringarna och alla andra. Försöker liksom placera dom i rätt fack utan att riktigt lyckas, för där finns han genast i mina tankar och ler mot mig.

– Åh jag älskar att se dig sånhär! hör jag V utbrista mitt i ett skratt och han kysser mina händer.

– Vad menar du?

– Åh, men gumman… Tror du inte jag ser? Det gör mig så glad att du träffat någon som får dig att må så bra. Äntligen!

Kusin Vitamin ansluter sig till oss och strax därefter blir det dags att skiljas åt och mitt hjärta värker lite när V kramar om mig och säger han kommer sakna mig och jag förbannar det där Ibiza som ska stjäla honom från mig i ytterligare 8 månader.

– Kom och hälsa på, säger han mot mitt hår och kysser mig sen på kinden. Jag och Ibiza och La Troya väntar på dig, det vet du. Och jag nickar bara för halsen är ihopsnörd och jag vill inte gå av tunnelbanan för att se honom försvinna bort igen.

– Jag älskar dig cariño, säger han.

Jag älskar dig baby, snörvlar jag.

Och så skrattar vi. För det är samma visa varje gång vi ses och skiljs åt. Min alldeles underbara V och jag.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “Och så skrattar vi och pratar om killar

  1. Mich

    Åhhh… Käre söte V… Saknar honom… Och DIG!
    Kanske får bli en tripp till Ibiza i sommar!?

    Besito

    • 😀 IBIZA ANYTIME SNYGGING!! Men först – KOM HIT! Annars åker jag till skåneland och drar hit dig i örat ❤

      • Mich

        Vengo, voy!!!
        Jag lovar! SNART… Först London om några veckor, sen ska jag nog se till att komma upp och göra stan osäker i ett par dagar!
        Puss på dig, guapita!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s