Punkt.


Och jag gjorde det. Satte punkt. Klippte av. Stod på mig. Och jag vet inte vart jag ska ta vägen just nu. Och oron gnager i mig, den är som den där kalla handen om strupen som Pär Lagerkvist en gång skrev om.

Vad är det med människor som tror dom kan hålla en kvar genom att hota att ta livet av sig?

Och varför fan lyckas dom? För även om man går så finns man kvar. Och jag kommer undra och oroa mig och jag vet inte. Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte..

Annonser

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

4 responses to “Punkt.

  1. Alltså, jag blir så jävla arg. Jag fattar inte hur folk tänker. Man kan inte hota med att ta livet av sig bara för att man inte får som man vill. Idiot.

    Förstår om du är ledsen, förtvivlad och arg. Hoppas det känns bättre snart. Nu vet du iaf vilken ynklig person han är, förlåt, men jag tycker det. Har själv fått såna hot och det är fan inget kul.

    Kram

  2. Det finns fan ingen som helst ursäkt att lägga den idiotin på någon annan. Man har all rätt i världen att må dåligt eller vara rädd för att bli övergiven, men att hota någon – oavsett vad man hotar med – är inte ett tecken på att den andre betyder mycket, det är bara djupt egoistiskt och extremt destruktivt. Usch! Sköt om dig, vännen, och fall inte för det där manipulerandet. Du har all rätt att välja ditt liv, vad han gör eller inte är inte ditt ansvar och det vet du.

  3. Anna

    Som Suziluz säger, det är inte ditt ansvar. Men förstår att du blir orolig, även om det är hans sätt att på ett otroligt egoistiskt sätt spela på din empati. Vill man inte att ens älskade finns hos en av egen fri vilja och inte av medlidande? Hur skulle man kunna leva tillsammans med någon som man vet att man fick delvis p.g.a. hot?

    Det är så paradoxalt med drömmar. Det är en sak att vilja förverkliga dem, en annan att våga. Så länge vi inte försöker eller vågar förverkliga har vi drömmen kvar, och då är den alltid så vacker som vi vill att den ska vara och tror att den ska bli som sann. Det är lätt att vänja sig vid att leva med en dröm. Den blir en ständig följeslagare, en trygghet på något perverst sätt, för man har alltid det där ”ja men det blir bättre sen” – oavsett om man faktiskt har reflekterat över hur man ska gå tillväga för att göra drömmen sann. Den blir som en osynlig fallskärm, och så tar man inte riktigt tag i nuet. Lite tror jag hans reaktion grundar sig i en insikt om att hans fallskärm försvinner nu, de tankar han har vant sig vid förlorar sitt värde för nu leder de ingenstans. Men, som sagt, det är inte ditt problem.

    Jag tror det är det som är skillnaden mellan er två – han vill men vågar inte, du både vill och vågar. Eller ville och vågade är bättre att säga nu. Och vet du, jag tror det är det som gjort att du nu är på väg att förverkliga den där drömmen ändå, även om det är med en annan person än den som fanns i drömmen från början.

    En person som finns här och nu. Som gör att du kan leva din dröm, här och nu.

    Det blev kanske lite otydligt, svårt att uttrycka sig på ett förståeligt sätt ibland när det är många tankar som väcks..

    Lycka till önskar jag er, dig och han som är här och nu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s