Vårkänslor en måndagseftermiddag


Jag är påväg till jobbet.  Halkar omkring i solen som Bambi på den halvslaskiga isen och skrattar förtjust åt den lilla dunfjäder jag hittar i mitt okammade hår. Jag vet vart den kommer ifrån.. Och Cindy Lauper sjunger hon ska fånga upp mig om jag faller och jag känner mig trygg och lycklig och lite svävande. Med henne, den lilla dunfjädern och solen i ögonen.

Och jag vet inte, men jag kommer att tänka på Snyggast i Stan. Och sen på den nya, så väldigt fina vännen jag besökte i helgen. Och jag tänker att pannpussar är att dö för och att just dom två nog är dom enda som någonsin pussat mig på pannan sådär. Sådär så att jag bara vill sluta ögonen och jag svär att om jag var en katt skulle jag spinna och jag önskar jag kunde stoppa tiden och aldrig glömma hur fint det känns med ett par mjuka läppar mot huden på min panna.

Och just pannpussar, Cindy Laupers löften, dunfjädern i mitt hår och solen i ögonen, är en perfekt kombo.

Och jag känner mig fri. Så väldigt fri. Och jag önskar jag kunde fånga just den här stunden i solen i en såndär liten glaskula som snöar när man skakar på den. För jag vill aldrig nånsin glömma. Och jag skulle alltid kunna bära den med mig, min alldeles egna lilla lyckokula, med regnande små dun, lika mjuka mot min kind som läpparna mot min panna.

Och jag behöver inget mer. Inte nu.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Vårkänslor en måndagseftermiddag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s