Så jag undviker Honom


För första gången sedan vi började prata igen undviker jag att logga in på MSN det första jag gör när jag sätter mig framför skärmen. Och jag tänker inte på det förrän nu, nästan två timmar senare, och inser att jag nog undviker honom. Försöker hålla honom lite på avstånd. För jag tror inte riktigt jag kan hantera det här. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Vet inte riktigt hur man gör för att släppa in någon, som bränt dig så många gånger förr, innanför de skyddande, madrasserade, mjukfluffiga, men hårda och bestämda väggarna.

Jag började bygga för längesen. Så längesen att byggnadsarbetet efter ett tag fortsatte på egen hand, utan att jag behövde anstränga mig. Det var sån jag blev. Och nog har där funnits sprickor och vattenskador på mina väggar och med andra har jag faktiskt kunnat slappna av. Men med Honom vet jag inte om jag nånsin kommer kunna andas normalt igen. Jag vet inte om det där med tilliten nånsin kommer kunna byggas upp helt igen. För varje del av mig som vill vara med honom, är det en annan del av mig som backar, får panik. För varje steg framåt från hans sida, är det två steg bakåt för min.

Kan någon smart människa som förstår sig på det här och är betydligt objektivare än vad jag själv är i frågan vara så väldigt vänlig att förklara för mig vad det är som händer?

För det är så svårt att vara ärlig mot Honom när jag inte själv förstår. Och jag vill inte ljuga. Jag vill inte låtsas. Och jag är så väldigt trött på den där paniken. Och på bristen av tillit.

Och jag blir så väldigt osäker på mig själv när han är osäker. Jag blir så väldigt osäker på oss när han gång på gång visar sig ha problem med att vara ensam.

För jag vet ju. Han är aldrig singel. Bor aldrig utan en flickvän. Ibland undrar jag om han föddes utan förmågan att vara det. Singel. Ensam. Fungera på egen hand. Och det, om något, skrämmer mig.

För hur ska han någonsin kunna lova sig till mig om han kommer behöva vara ensam, på andra sidan havet, 80% av tiden?

Så jag undviker Honom. För jag vet inte hur jag ska bete mig. Och jag vet inte om jag orkar.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

4 responses to “Så jag undviker Honom

  1. Du fröken, så här är det. Tilliten är något man måste ha, kanske är det den viktigaste egenskapen för att ett förhållande ska kunna fungera för båda parter. Har den en gång blivit rubbat är den svår att återskapa till läge ett. Även om man vill. Även om man intalar sig att den är tillbaka så behövs det bara en oskyldig händelse för att hela världen ska gå under för en. Att han bor på andra sidan havet och inte är typen som gillar [läs:klarar av] att vara singel gör ju inte saken bättre. För finns man inte där ”100%” för varandra kommer det alltid finnas lockelser, oavsett hur mycket man älskar någon. Och om det är som du skriver, att ni skulle vara ifrån varandra 80% av tiden vet du nog själv vad det innebär. Innerst inne alltså. Men som sagt, har man inte provat så vet man inte. Var rädd om dig vännen. Finns här i närheten om du behöver hjälp….

    Kram

    • Det värsta är att du har så förbannat jäkla rätt.. och jag vet om det. Egentligen.
      Tack förresten.. för att du är så himla bra.

      Stor stor stooooor kram

  2. Mia

    Ja, det är ju helt förståeligt att du skyddar dig själv. Det gör man ju när man har blivit bränd förr. Och visst vet man innerst inne vad det betyder. Men det är ju tyvärr omöjligt att vara logisk när det gäller känslor.

    Jag hävdar ju fortfarande att det viktigaste är att man beter sig på ett sätt som man själv är nöjd med. Att man känner att man spelat sina kort rätt och gjort det man kan. Om det sedan visar sig att den andra parten inte är pålitlig, ja då vet man det och kan gå vidare med vetskapen att man själv i alla fall var en bra människa i relationen och att man var beredd att satsa. I slutändan kan man trots allt bara ta ansvar för sig själv.

  3. Självklart är du rädd för att öppna upp dig, låta honom bli ett med dig samtidigt som du visar ditt mest sårbara jag. Med rädsla att han inte gör detsamma, utan bara äter utav dig men att han själv står kvar på samma ställe. Sen så efter ett tag, står du där tom medan han kanske går vidare till någon annan för att smaka på något nytt.

    På samma gång så kanske du känner att det är nu eller aldrig? Att du inte ställer de krav du faktiskt skulle kunna ställa, bara för att vara riktigt säker. Men rädslan för att han då skulle gå sin väg är för stark, och man vill ju inte att det är han som ska gå. Utan om det är någon som skall vika av så vill man ju att det skall vara en själv.

    Jag vet inte hur du ska göra.. Jag vill bara inte att du skall nöja dig med det han ger dig nu, fast än att du behöver mer för att känna dig säker. Du förtjänar så otroligt mycket mer är ord som brutits förut. Trygghet, kärlek och ärlighet, det önskar jag dig. Och om han verkligen älskar dig, ska det inte finnas några som helst tvivel för honom att bevisa det.

    Dock så är det svårt att framföra något sådant.. Människan kanske springer utav bara det. Men på samma gång.. Om han inte klarar av att höra vad du verkligen behöver och önskar, är han då värd att satsa på och göra sig naken inför?

    Jag vet så lite, men jag hoppas allt löser sig för dig. Jag tror på dig! Ta hand om dig.

    Bamsekramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s