‘Cos I am like this, because you did like that, believe me if I could I would jump this track’


– Christ —,  never ever leave me?

Och jag får panik igen. Tänker att jag är så ung och jag litar inte på Honom och jag vill inte lova saker jag inte vet om jag kan hålla för sånt har man ringar till och jag är ingalunda redo och när Han pratar om sånna saker vill jag dra täcket över huvudet och knipa ihop ögonen och sätta händerna för öronen och skrika BLA BLA BLA BIIIINGOOO så det skakar i husväggarna och jag känner mig lite spyfärdig och jag tänker att min reaktion på Hans ord inte kan betyda något gott. Alls. Och jag trycker mina fingrar så hårt mot tinningarna att dom vitnar och det nästan gör ont och fokuserar på att stänga Hans ord ute för jag vet inte hur jag ska hantera dom.

Så jag börjar prata om vädret. Och Han fattar ingenting. Och det känns nästan bra. För nu ser Han mig inte. Skölden är på plats. Och den skaver inte längre.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s