Once a cheater, always a cheater?


Det är nog det som skrämmer mig mest. Faktumet att han gjort det redan två gånger, med två olika tjejer. Visserligen har jag varit ‘den andra’, men det är skillnad att vara ‘den andra’ när man faktiskt inte bara är det för det fysiska. För det har aldrig handlat om det fysiska. Och om han nu gjort det förr.. Vad är det som hindrar honom att göra det mot mig? Är jag ‘the one exception’?

Han är ju mitt undantag. Den enda jag någonsin trasslat mig in i som inte varit ledig. Den enda mycket. Jag har nog aldrig någonsin – eller stryk ‘nog’ för jag har aldrig vänt och vridit på mig och mitt liv så mycket för någon som jag gjort för honom otaliga gånger. Har aldrig gråtit så många tårar över en kille, både bra och dåliga. Har aldrig varit villig att kompromissa så mycket, villig att tänja på så många gränser.. Har aldrig gått så väldigt emot mina principer för någons skull tidigare. Och jag vet inte om jag någonsin kommer göra det igen. Tror inte jag skulle kunna.

Men hur vet jag att han tänker likadant? Hur litar jag helhjärtat på någon som inte alls verkar ha lika svårt att hitta kryphål bland principer som jag? Hur vet jag att jag inte bara går ur majbrasan och rätt in i skärselden? Han bedyrar och lovar och svär att jag är den enda. Den han längtar efter, tänker på och drömmer om. Att jag får honom att vilja ändra på sig, bli bättre. Att jag är hans Guinevere, hans Fanny Brawne, hans Julia och Isolde..  Men alla dom historierna var ju så väldigt tragiska..

Vad är det med mig som det inte varit med dom andra? Vad är det med mig som skulle kunna få honom att hålla sig till mig och bara mig? Jag vet inte. Och jag ser mig i spegeln och vrider och vänder på mig och undrar varför jag skulle vara så mycket mer speciell. Jag vet inte. Jag ser inte något särskilt, ingenting utöver det vanliga. Kanske det att jag är så väldigt tolerant? Och att jag så väldigt sällan vänder ryggen till när jag älskar? Att jag stått ut med löjligt mycket bullshit för att jag så väldigt gärna vill tro att där finns någonting vackert, någonting gott och värt att kämpa för om man bara tar sig tid att skrapa bort allt det där fula?

Once a cheater, always a cheater? Jag vet inte. Jag kan bara hoppas. Men hur ska jag någonsin våga sänka garden om jag inte vet? Hur ska jag någonsin lära mig att lita helhjärtat och inte undra? Vad gör allting annorlunda den här gången?

Annonser

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

4 responses to “Once a cheater, always a cheater?

  1. relationskrisen

    Jag förstår din oro. Jag tänker likadant. Man vet ju vad som gäller generellt, vet vad man har för principer. Men så finns det ju alltid de där speciella undantagen, de där historierna som slår allt annat. Och man hoppas ju alltid att man är just det där undantaget…

  2. Slänga ut sig utför klippan gång på gång..någon gång måste ju det finnas någon som fångar upp… Ger man inte allt kan man inte vinna allt…men Aj.

    • Så sant så sant. Men har man gjort det för många gånger (som i mitt fall) och flertalet gånger inte fångats upp snabbt nog, eller inte alls.. Då börjar man sen tveka på att kasta sig ut igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s