Om feghet


Han säger han är glad det hände. Och jag vet inte, men det känns som om en liten, liten bit av min beundran för den intelligenta, talangfulla, fantastiska killen blir lite stött i kanten. Ungefär som flitigt använt porslin blir efter en tid. Han är feg. Det har han alltid varit. Tagit den enklare vägen, den mest praktiska.. Inte ens den här gången behövde han göra det själv, ta det stora steget, vara ärlig, bryta upp. Det gjordes åt honom… Igen.

Men jag ska kanske bara vara tyst. Borde inte yttra mig om saken. Jag blev ju likadan. Feg. Började leta enkla vägar när mitt hjärta inte var stark nog för de svåra. Började ta mig själv ur leken innan den hunnit börja.. och slutade våga mig på normala relationer. Jag antar att skillnaden mellan Honom och mig är den att jag höll mig undan relationer för jag visste jag skulle såra, och han gjorde det motsatta.

Feghet. Jag har så väldigt svårt för det. Ja, även hos mig själv. Det irriterar mig. Skaver på alla sätt och smakar beskt. Som ett sandkorn i ögat när jag betraktar andra människor. För det finns så förbannat mycket feghet omkring mig. Precis som jag själv. Folk som hellre ljuger än att tala sanning. Folk som hellre tar sig själv ur leken än att falla hela vägen trots avsaknaden av livlinor. Folk som låter andra bryta upp för att den själv tycker det är för jobbigt. Folk som hellre håller tyst än står upp för sig själv och andra. Folk som står vid sidan om och ser på istället för att agera. Folk som varje dag väljer samma gamla fadda brunsås för att de inte vågar testa något nytt..

Jag hör till kategorin som tar sig själv ur leken. Och jag hatar att erkänna det. Vill så gärna vara sådär modig som folk påstår att jag är.. Slåss för rättvisa och allt som är rent och vackert omkring mig. Men jag är inte modig. Jag är dumdristig. Och enda gångerna jag är modig är när jag måste vara det. Och vart ligger modigheten i det?

Men jag ska bli modig igen. Ska göra mig av med min vagel i ögat. För dom säger dom modiga lever för alltid.. Och dom fega lever inte alls.

 

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Om feghet

  1. Mia

    Håller helt med! Man måste vara modig. Och faktiskt så är det tryggt att vara modig, eftersom mod också gör att man utvecklas och blir lyckligare. Och det gäller även om man misslyckas med det man ger sig på. Man har lärt sig något och steget blir mindre nästa gång. Feghet är inte tryggt och inte heller leder det till ett bättre liv. Men av någon anledning är det ändå så svårt att våga ibland, att ta risker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s